Häromdagen arrangerade Räddningsverket ett seminarium om ”Skuld, förlåtelse, hämnd” i Karlstad. Det är sådant som betraktas som helt ointressant i delar av den svenska medievärlden. Där man istället – som Expressen (21/4) – tycker det är viktigt att ägna hela första sidan åt ett nytt tv-program där man ställer frågor som ”Är din fru den bästa sexpartner du haft?”.

Men ändå. Man fortsätter att arrangera sådana här seminarier i Sverige. Hela folket är ännu inte förslavat under grottmedierna.

Bara några exempel från just denna konferens. Kanske en av hundra denna dag.

Anne-Britt Söderberg är moder till en av de 63 ungdomar som dog vid diskoteksbranden i Göteborg. Hon berättar om sina känslor. ”Det fanns hat. Men det gav vika för kärlek och förlåtelse.”

Lars-Göran Hannler, kriminalinspektör vid polismyndigheten i Västerbotten, berättar om när han jagade ett gäng unga rånare. Han fick en kula i huvudet. En kula fastnade mitt framför hjärtat. ”De sköt för att döda.” Jo, det fanns tankar på hämnd. Men istället kände han tacksamhet. Han är troende kristen och ser det som ett Guds under att han lever.

Suzanne Kaplan är fil dr i pedagogik, psykolog och psykoanalytiker. Hon forskar kring extrem psykisk traumatisering. Hur påverkas barn som växer upp i en tid och miljö där miljoner människor förintas, till exempel i de nazistiska lägren, eller under förintelsen i Rwanda för några år sedan? Hon talar om hämndens mekanismer. Alla fantiserar om hämnd, men att gå från fantasi till handling är alltid destruktivt. Alltid.

Biskop Esbjörn Hagberg i Karlstad berättar om ursprunget till ordet syndabock i Tredje Moseboks kapitel 16. En gång om året lastade folket alla sina synder på en bock och drev ut den i öknen för att uppnå försoning. Behovet av syndabockar är minst lika starkt idag. Vi, inte minst medierna, vill till varje pris göra någon ansvarig för allt som händer. Vi står inte ut om vi inte kan lägga skuld på någon annan.

Sedan berättar han att han för fyra månader sedan begravde sin egen dotter, som dog i en sjukdom. Och även han, biskopen, började leta efter en syndabock. Vem skulle belastas med skuld? Läkarna? Gud?

Carina Forsberg är chefsläkare vid sjukhuset i Varberg, som är granne med kärnkraftverket i Ringhals. Hon menar att sjukvården och kärnkraftsindustrin präglas av två motsatta säkerhetskulturer, som också ger helt olika resultat. I kärnkraftsindustrin råder öppenhet och gemensamt ansvar. I sjukvården råder tystnad, en straffande syndabockskultur. Noll personer har under 45 år skadats i Sverige av strålning eller olyckor vid kärnkraftverken. Och 2000 – 4000 personer varje år dör av svensk sjukvård.

Det här är bara ett litet axplock, och undan för undan fylls jag av tacksamhet över att det fortfarande finns sådant här i vårt land. Vida perspektiv. Stor ödmjukhet. Seriösa människor. Allvar. Öppenhet. Ett stort mått av underliggande andlighet. Sanningslidelse. Intelligens. Nyfikenhet.

Det är fint. Raka motsatsen till den dagliga dosen kvällstidningslöpsedlar och tv-sunk. Det ger livsmod i en tillvaro som annars präglas allt mer av medial enfald och mental nedsmutsning. Typ ”Är-din-fru-den-bästa-sexpartner-du-haft?”.

Göran Skytte är författare och fri skribent.