KÖPENHAMN Julöl eller vanlig?

Det är tre veckor plus en hel julkalender kvar till 24 december, men frågan känns ändå inte konstig. Vi sitter på Kanal Cafeen strax invid Christiansborg, där folketinget ligger, men politikerna har dragit ut i landet på kampanj inför valet den 13 november. Och i valrörelsen råder idel givmild julstämning (utom när Pia Kjærsgaard talar om asylsökande).

Vänsterpartierna vill ha nya välfärdssatsningar, och statsminister Anders Fogh Rasmussen har ställt in sändaren på samma våglängd. 50 extra miljarder ur den framtida tillväxten ska gå till välfärden, lovar han.

I början av 1990-talet skrev han boken Fra socialstat til minimalstat. I dag är han pragmatisk landsfader, som leder socialstaten och ägnar sig minimalt åt att begränsa dess omfång. Man talar om hans väg fra hulemand til julemand (från grottmänniska till jultomte). I grottfrågan kan man ha olika åsikt, men det har onekligen blivit lätt att föreställa sig Fogh Rasmussen med julklappar, luva och tomtedräkt. I rött och vitt.

Ekonomin går bra och den öppna arbetslösheten är nere i cirka tre procent. Det är närmast brist på arbetskraft och man ser ”medarbetare sökes”-lappar i vart och vartannat butiksfönster. Men varken från regering eller opposition föreslås några reinfeldtska reformer för att få fler att jobba. Debatten utgår från godvädret och få om någon ledande politiker verkar erinra sig, eller ha lust att tala om, att det kommer regn efter solsken.

Børsen skriver (8/11) att bara fem av valrörelsens 135 utspel från partierna har haft med företagsamhetens villkor att göra. I de två debatter mellan Fogh Rasmussen och s-ledaren Helle Thorning-Schmidt, som hittills ägt rum, har statsministerkandidaterna ägnat mindre än fem procent av tiden åt näringslivsklimatet. I 105 av 110 minuter diskuterade man annat än hur det ska finnas resurser till välstånd och välfärd även i framtiden.

Över smørrebrøden på Kanal Cafeen frågar jag Ole Birk Olesen vad han hittat att glädja sig åt i årets valrörelse. Olesen har varit nyhetsjournalist och startade tidigare i år en egen nättidning, 180 Grader, som rapporterar om dansk politik ur ett uttalat borgerligt perspektiv.

Han har inte svårt att tygla sin entusiasm. Kampen mellan Fogh Rasmussen och Thorning-Schmidt går ut på att visa att man är den mest pålitliga socialdemokraten och på sitt sätt vore ett maktskifte nästan att föredra:

– I opposition skulle venstre få lov att tänka nytt, och det är bättre att vi har en socialdemokratisk regering med en borgerlig opposition än en socialdemokratisk regering med socialdemokratisk opposition.

Men visst finns det ljuspunkter. Olesen nämner särskilt Ny alliance och skattefrågan. Det nystartade mittenpartiet går till val på mindre sträng behandling av asylsökande och en stor marginalskattereform. Idag är toppskatten 63 procent, men om Ny alliance vill att ingen ska behöva betala mer än 40 procent i skatt på en arbetsförtjänst.

Ny alliance, som leds av den karismatiske, Syrienättade Naser Khader, kommer knappast att få förverkliga sitt förslag rakt av. Fogh Rasmussen vill inte ha någon debatt om en skattesänkning som gynnar ”de rika”, och Pia Kjaersgaard är helt emot i sak. Dessutom går det inte längre så bra i opinionsmätningarna för Ny alliance. Man har blivit för yvig och stursk och riskerar tyvärr att förlora den roll som tungan på vågen som ett tag tycktes given – och som kan dämpa Pia Kjaersgaards inflytande.

Men även om Fogh Rasmussen ror hem fortsatt majoritet tillsammans med koalitionspartnern konservative folkeparti och stödpartiet dansk folkeparti har skatteinitiativet från Ny alliance haft stor betydelse, säger Olesen: Det utmanar missunnsamheten, förändrar klimatet.

Fogh Rasmussen vill uppfattas som en kapablare förvaltare av den danska modellen än socialdemokraterna: en modernare vd för AB Danmark. Han erbjuder sunt förnuft och frånvaro av obehagliga överraskningar. Det har räckt bra under sex år vid makten, men valrörelsen antyder att det blir svårare framöver. Venstre går tillbaka jämfört med valet 2005, medan de konservative (som är lite mer förändringslystna) håller ställningarna. Enligt Ole Birk Olesen hade de kunnat gå ännu bättre med en annan partiledare. (Och det lär de snart få.)

Grundtipset är att statsministern får förnyat förtroende på tisdag. Men det är ändå inte säkert att valet 2007 kommer att gå till historien som ”Foghs trea”. Så småningom kan det också bli känt som valet då alla talade utgifter och knappast någon orkade bry sig om inkomster.

Jultomtevalet.