Maken hummade något om medlemskap i Svenska kyrkan och kristna värderingar.
Han fattade snabbt vad hon var ute efter. Men som sekulariserad svensk var han ovan att tala om kristendomen som ett värde. Vadå kristna?
Det finns en svensk beröringsskräck inför religionen, som gör oss till ”världens mest avvikande folk” enligt Integrationsverket (DN 21/3).
Kristendomen har blivit ett nostalgiskt pynt som plockas fram vid jul, inte ett värdepaket, som påverkar våra liv.

Vi vill inte lägga oss i andras värderingar. ”En ann är så god som en ann” är det ursvenska uttrycket för jämlikhet, men också för vår värderelativism.
Därför blir vi ställda när vi inser att moderna människor, som liknar oss, ber bordsbön.
Vi känner igen oss, men ändå inte ...
Det offentliga samtalet ska innehålla så lite kristna symboler som möjligt.

Skolorna ska inte peka ut kristendomen som vårt svenska kulturarv (trots att det är ett historiskt faktum). Om inte religionsfriheten fanns, skulle religiösa skolor förmodligen vara förbjudna i Sverige.
Men många svenskar gick i kristna skolor för inte så länge sen. Jag hade morgonbön och ämnet kristendom under hela min skoltid. Så var det för nästan hela den gyllene 40- och 50-talsgenerationen. Har vi tagit skada av det?
Knappast. Vi utsattes inte för religiös indoktrinering; vi skolades in i den svenska kristna humanismens värdegrund. Senare, under 70-talet, hade vi något tydligt att revoltera mot. Många blev ateister och kulturradikaler.
Därför saknar många av våra barn starka värden att frigöra sig ifrån. De skär sig i stället (eller börjar tro på Gud?).

I Välfärdssverige är kristendomens fokusering på det personliga ansvaret särskilt störande: gör för andra vad du vill att de ska göra för dig.
Svensken har fått lära sig att
betala skatt och överlämna ansvaret till någon annan, oftast ett kommunalt proffs. Eller skänka pengar till Rädda Barnen och hoppas att de gör det vi borde göra.
För kristna är det självklart att föräldrar har en plikt och ett ansvar att själva fostra sina barn, ett ansvar som inte utan vidare kan föras över till andra. Inför Herren kan inte en sann kristen skylla på dagis och skolan om det gått snett för barnen.

I debatten kring Bobbys tragiska öde ropas det efter medmänniskor som bryr sig och vågar lägga sig i. Men i politiken kräver man fler socialsekreterare som anses ha det yttersta ansvaret för barnen, expertens opersonliga ansvar. Bris kräver till och med vuxengaranti för barn; ett samhällsföräldraansvar ska kommenderas fram.
Alla religioner kan kokas ner till en samling levnadsregler för människan.
Tio Guds bud är begripliga även för icke-kristna. Men den invandrade muslimen möter sällan tydliga svenska värdeuttryck. Han möter ett kristofobiskt, neutralt folk som är ledigt på Kristi
himmelsfärdsdag utan att veta varför.