I en debatt för tre år sedan, när Thomas Östros precis hade tillsatts som ekonomisk talesman för Socialdemokraterna, sade jag att han var så färglös att SVT24 kunde spara pengar genom att börja sända riksdagsdebatterna i svartvitt. Nu är han utbytt, och jag famlar efter ord.

Antagligen känner Widar Andersson på Folkbladet (S) likadant. I vintras hade han en karikatyr av dåvarande gruppledaren Sven-Erik Österberg i tidningen, där den grafiska poängen var att han knappt gick att urskilja från tapeten – så befriad från karaktärsdrag var han. Nu är Österberg ersatt. Av vad?

K-G Bergström, Expressens politiske kommentator, hjälper: ”Det blekaste, profillösaste och mest orutinerade lag en socialdemokratisk partiledare förmodligen någonsin omgett sig med” (6/4).

Efter bara en och en halv vecka på jobbet har Socialdemokraternas nye partiledare lyckats rada upp en imponerande mängd motgångar.

I sitt installationstal bjöd han in TCO och Saco till överläggningar om pensionssystemet. Bägge förbunden nobbade. Nuförtiden är S ett parti bland andra, och fackförbunden har insett att det är bäst att hålla sig väl med bägge blocken. Men det var en chock för Juholt, som drömmer sig kvar i det Sverige då Domus fortfarande hette Domus.

Juholt talade också om barnfattigdom. ”Där håller vi inte med”, skrev då Rädda Barnen som fann sig nödgade att skicka ut ett pressmeddelande för att påpeka att klyftorna faktiskt ökat under socialdemokratiskt styre.

Även sakpolitiskt fortsatte motgångarna. Exempelvis sågades idén om ”välfärdsjobb”, det vill säga beredskapsjobb i offentlig sektor, direkt av Kommunal.

Det behöver förstås inte vara en nackdel för en ny S-ledare att hamna i konflikt med sina stödtrupper. Det skulle rentav kunna vara en poäng – om syftet är en högergir. Juholt har tvärtom försökt ställa sig in, men gjort det så illa att han fått foten av alla från Kommunal till Rädda Barnen.

På en punkt har Juholt dock lyckats. Konkurrenterna är utrensade. Österberg för att Juholt ”vill ha jämn könsfördelning”. Östros fick nytt jobb i krigsdelegationen. Den sammanträder när Sverige är i krig, det vill säga aldrig.

Ersättarna är okända – Tommy Waidelich, ekonomisk talesman, Carina Moberg, gruppledare – men lojala. De har Juholt att tacka för allt.

Det är maktspel på högsta politbyrånivå. Där var det heller inte alltid så färgglatt.