rupper av ungdomar rör sig sakta i det yrande snögloppet. Inget av det vanliga tonårsflamset märks av. Det är allvar. Det är Auschwitz. Det är kallt men inte främst för att temperaturen har krupit en bit under minus tio, utan det är historien som känns in på bara skinnet.
I Auschwitz mördades omkring 1,1 miljoner människor, däribland cirka 1 miljon judar, 70-75 000 polacker, 21 000 zigenare och 15 000 ryssar (i huvudsak krigsfångar). De dog en helt meningslös död men museet ger i all fall döden ett slags mening, säger Jaroslaw Mensfelt:
– Förintelsen är unik. Nazisterna hittade egentligen inte på något nytt, utan förenade idéelement från religion, 1800-tals nationalism och socialdarwinism. Därför kunde den inte heller ha hänt någon annanstans än i Europa. Makt och high-tech gjorde utplånandet av judar och andra som nazisterna betraktade som icke-människor möjlig.
– Det är viktigt att minnas. Det har hänt och kan hända igen.
Och hur påverkas människor som kommer hit, frågar jag?
– Det händer att människor faller i gråt eller blir hysteriska när de ser samlingen av barnskor eller människohår. För andra kan det dröja veckor eller månader innan erfarenheten sjunker in. Men det finns förstås också sådana som inte blir lika berörda.
Hur reagerade ni på stölden av skylten Arbeit macht frei?
– Vi på museet, men också människor som jag stötte på i butiken, blev förtvivlade och arga. Det kom som en chock att något så otänkbart kunde hända.
Under femton år man ställt samma fråga till polackerna vad associerar du Auschwitz med i första hand? I år är första gången en majoritet ger det historiskt rätta svaret. När mätningen gjordes för första gången 1995 var det bara 8 procent som svarade att Auschwitz framför allt var platsen för Förintelsen av judar. 47 procent ansåg då att det främst var en plats för det polska folkets lidande. Det är en ”mental revolution” som har ägt rum (Gazeta Wyborcza 24/1).
Det som kan verka helt absurt var resultatet av arbetet i kommunistregimens lögnverkstad. Historieförfalskningen skulle skapa legitimitet genom smälta samman kommunism och nationalism. Antisemitismen blev ett medel, som bland annat ledde till fördrivning av judar 1968.
Efter 1989 har vi försökt att ta igen det som tidigare har förtigits men vi är inte riktigt framme än. Det är inte enkelt. Skammen över den egna skulden är ett problem, säger Zbigniew Gluza. Gluza är chef för Karta som dokumenterar och upplyser om den polska erfarenheten av de två totalitära tvillingsystemen: nazismen och kommunismen.
Det nya Polen representeras av museet för judarnas historia i Polen som öppnar 2012. Museet byggs där Warszawas judiska getto låg, men själva poängen är att visa att historia rymmer mer än bara Förintelsen.
Judarna har en tusenårig historia i Polen, säger Agniezka Rudzinska när jag träffar henne på projekteringskontoret. Till historien hör inte bara den mörka sidan utan också att Polen också var en fristad undan förföljelse och centrum för judisk religion och kultur. Vi vill visa hela historien.
Museet är inte bara ett uttryck för en ny självbild, utan också en del av vad som närmast kan beskrivas som en renässans för judisk kultur i Polen.
I Sverige kan man möta den felaktiga föreställningen att Auschwitz var ett polskt koncentrationsläger. Llika fel är att de antisemitiska tiraderna i Radio Maryja är Polen. Antisemitism är lika politiskt inkorrekt där som här. Den finns också i andra europeiska länder, inklusive Sverige, och ibland sägs det också otroligt korkade saker från personer som borde veta bättre.
Som svar på frågor om antisemitism i Malmö, sade Ilmar Reepalu (S) att det inte bara är politikerna som har ett ansvar för judarnas utsatta situation (Skånska Dagbladet 27/1):
– Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. I stället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget, som kan sända fel signaler.
Vi har hört det förut. Det är judarnas fel. Utmärkt att Reepalu i går klargjorde att det inte var detta han menade (Sydsvenska Dagbladet 30/1). Men det hade varit ännu bättre om han aldrig sagt det.
