Det har inte förekommit några attacker mot judar, och om judar här vill flytta till Israel är det ingen angelägenhet för Malmö.

Lägg de orden på minnet.

Malmös socialdemokratiska kommunalråd Ilmar Reepalu har haft många chanser att förklara sig alltsedan Skånska Dagbladet inledde en artikelserie om antisemitism med tre starka texter ( Judehatet får dem att lämna Malmö, Klasskamrater skulle ”halalslakta” Jacob, samt Polisen: Hatbrott mot judar har fördubblats, 25/1).

I en första intervju jämställde Reepalu sionism, alltså den politiska idén om en stat för det judiska folket, med antisemitism, hat mot judar. Han menade också, enligt artikeln, att Malmös judar själva delar ansvaret (SkD 27/1).

I den efterföljande debatten har Reepalu hävdat att han avsiktligt vantolkats, ( Medierna i P1, 20/2). Tyvärr går det inte att missförstå citaten i Sunday Telegraph ( Jews leave Swedish city after sharp rise in anti-Semitic hate crimes, 21/2).

En av Europas största tidningar, globalt spridd, besöker alltså Malmö för att rapportera om vad som redan väckt eko i såväl Frankrike som Israel, och Reepalu får chansen att nyansera sin syn. ”Det har inte förekommit några attacker mot judar, och om judar här vill flytta till Israel är det ingen angelägenhet för Malmö”, citeras han.

Trakasserierna har förekommit, vilket inte har kunnat undgå ens någon som uteslutande läser Malmös stora tidning Sydsvenskan, sedan början av 2000-talet. När en 85-årig judisk butiksinnehavare nästan misshandlades till döds av ett ungdomsgäng debatterades saken till och med i riksdagen, men även mindre livshotande händelser har rapporterats. Det har beskrivits hur tonårsgäng har attackerat judiska pojkar på väg till församlingen (SDS 26/1-04), hur elever på intilliggande Pauliskolan har hetsat mot judar på väg till synagogan (SDS 18/9-04) och hur lärare inte vågat berätta om sitt judiska ursprung, i skolor där eleverna pratar om ”äckliga judar” och hur ”Hitler gjorde ett bra jobb” (SDS 24/4-04), för att bara nämna incidenter ett år.

Den våg av attacker som kom 2009, och som bland annat innebar två mordbrandsförsök mot judiska kapellet, uppstod inte ur tomma intet. Ursprunget är Malmös oförmåga att handskas med den antisemitism som är så utbredd att den närmast är statsideologi i Mellanöstern, och som tyvärr också finns representerad i de invandrargrupper som kommer därifrån.

Det är heller ingen nyhet att judar packar väskorna. I ett temanummer om saken berättade Judisk Krönika (2-09) att ”unga har under lång tid flyttat”, men tillade att nu även ”äldre judar med bara några år kvar till pensionen börjar se sig om efter alternativ”. Där får också Reepalu frågan om han hört av sig till judiska församlingen med anledning av hotbilden mot judarna. ”Nej”, svarar han. ”Men jag blev inte heller kontaktad av församlingen när jag fick mitt hus nedklottrat med stora svarta hakkors.”

Sådant är svårt att överträffa. Men i Sunday Telegraph citeras alltså Ilmar Reepalu igen.

”Det har inte förekommit några attacker mot judar, och om judar här vill flytta till Israel är det ingen angelägenhet för Malmö.”

Lägg de orden på minnet.