Om Seinfeldt var ”a show about nothing”, så är professor Magnus Henreksons nya policy paper ”a show about everything”.
Under rubriken Håller regeringens jobbstrategi? presenterar chefen för Institutet för Näringslivsforskning tio fullmatade sidor om jobbskatteavdrag, socialförsäkringar, tjänstesamhälle, lönebildning, bostadsmarknad och infrastruktur. Med mera. Det klagas på att akademiker inte deltar i samhällsdebatten, men den kritiken drabbar då inte Henrekson. Hans uppsats är ett inlägg i minst ett halvdussin debatter.
Huvudfrågan gäller jobbskatteavdraget. Regeringen lutar sig tungt emot det. Alltför tungt? Henrekson lutar åt det.
Det är framför allt de yngsta och äldsta som ökat sin arbetsinsats. I övriga åldrar är effekten beskedlig, enligt Henrekson. Dels är jobbskatteavdraget tekniskt komplicerat och okänt av många, dels har det inte påverkat lönebildningen.
Avdraget möjliggör lägre ingångslöner (tack vare att skatten har sänkts blir den disponibla inkomsten densamma) och därmed fler jobb, men fackföreningarna prioriterar tvärtom att höja lägstalönerna. Jobbskatteavdraget får ”bara” effekten att människor får behålla mer av sin lön.
Slutsatsen blir att jobbskatteavdragen inte räcker till. De behöver kompletteras med åtgärder för ökat företagande i tjänstesektorn och då framför allt inom vård, utbildning och omsorg. När köpkraften ökar lägger människor gärna mer pengar just där, men de vill och bör inte skicka in dem i landstingens svarta hål. Det är en strategi för välfärdsföretagande som krävs. Här finns en tung exportnäring i vardande.
Henrekson vill också ha moderniserad infrastruktur och smidigare bostadsmarknad. Det underlättar inflyttningen till de större städerna, vilket ger tjänsteföretag större kundbas och är mer skonsamt för miljön.
Jag har mina invändningar. Vad gäller jobbskatteavdraget är tidsperspektivet kort och vi får inte heller veta varför det skulle vara fel att just äldre jobbar mer. Är inte det vad alla efterlyser? För oss som inte är ekonomer av facket är det också svårt att förstå varför det skulle vara så ”bara” att människor får behålla – och kunna använda – mer av sin lön.
Men hur som helst: det var länge sedan man satte tänderna i något lika idéspäckat. Om regeringen söker en agenda för nästa mandatperiod: läs Henrekson!
