”In Sweden we call it arbetslinjen.” Den svenska självbilden som ett land med reformer och välfärdsordningar så unika att hela världen avundas våra beskäftiga politiker, kommer snart att återställas. Nu är det arbetslinjen som, med all rätt, lockar samhällsvetare och politiker från andra länder att studera Sverige.

I söndagens God morgon världen (P1) beskrev den finländska nationalekonomen och socialdemokraten Juhana Virtianen varför arbetslinjen behövs även i Finland. Efter tio år som yrkesaktiv i Sverige, bland annat på LO, återvänder Virtianen till Finland för ett jobb på landets statliga ekonomiforskningscentral. Hans ambition är att importera de principer som är grundläggande för den svenska borgerliga regeringens arbetslinje.

Finland har problem med långtidsarbetslöshet och det permanenta utanförskap som följer. Enligt Virtianen skulle Finland behöva både jobbskatteavdrag och stramare regler i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen. Några år på LO leder inte alltid till högst borgerliga insikter om vad som krävs för att få folk i arbete och egen försörjning. Mer avgörande är sannolikt den finländska realiteten som Virtianen menar behöver ny politisk kurs.

Viritanen säger i God morgon världen att det i Finland ”råder en mer naiv Keynesiansk inställning” varpå han ifrågasätter den traditionella stimulanspolitiken. Att blåsa på under lågkonjunktur för att spara i högkonjunktur har traditionellt lett till att spenderbyxorna behållits på även i goda tider.

Istället för att satsa oss ur kristider innebär arbetslinjen att vi arbetar oss ur de besvärliga perioderna. Medicinen är något beskare men sockerpiller hjälper bara mot inbillade problem.

Förutom att finlandsexporten kan stärka vårt svenska ego en smula, är den också en indikator på hur den borgerliga regeringen har etablerat sig. Inte bara i regeringskansliet utan även på de traditionellt socialdemokratiska posterna som ambassadörer för ”svensk politik”.

Ungefär samtidigt som nyheten om borgerlig politik på export får utrymme i svenska medier nås vi av grannländernas indignation över en tio år gammal slogan. Stockholm – the Capital of Scandinavia är väl som slogans mest, inte något att yvas över. Detta till trots har den alltså väckt anstöt i övriga Skandinavien.

Och nog kan den svenska jantelagen emellanåt växla till en sannolikt påfrestande självgodhet. Sverige och svenskarna i världen är ett tema som det finns anledning att återkomma till lite då och då. Det är inte svårt att föreställa sig hur påfrestande kombinationen svensk världsförbättrarnit och en stark ekonomi kan bli.

Kanske vore en modifierad Sverigeslogan en tänkbar kompromiss? ”Stockholm – the working capital of Scandinavia”.