Varje förnuftig person inser att även Försvarets radioanstalt behöver anpassa sin spaningsverksamhet till modern teknik. Men försvarsministerns opus som i går skickades till lagrådet har tagits fram på ett tveksamt sätt och innehållet är en rysare.
Eller som Registernämnden svarade på utkastet till lagrådsremissen: ”Om förslaget genomförs skulle Sverige vid en internationell jämförelse komma att framstå som ett skräckexempel vad gäller rättssäkerhet och skyddet för den personliga integriteten”.
Mikael Odenbergs hastigt inkastade eftergifter för att tysta kritiken duger inte som rättssäker-
hetsgarantier. Även med en tydligare gräns mellan polisens och försvarsunderrättelsetjänstens verksamhet, tillståndskrav och kontrollmekanismer, kvarstår fak-
tum. Om förslaget blir verklighet kommer FRA genom sökord som FRA själv hittar på att från halvårsskiftet kunna avlyssna och avläsa alla telefonsamtal och all internettrafik. Även sådant som rör rent svenska förhållanden, inklusive uppgiftslämnares meddelanden till medieredaktioner. För som rikspolischefen påpekade i gårdagens SvD, även svenska samtal, som med modern teknik ofta förmedlas via växlar i utlandet, kommer att kunna avlyssnas av FRA. Att hela regeringen
enligt Odenberg står bakom förslaget, gör saken etter värre.

I går vilseledde Odenberg dessutom journalistkåren med påståendet att förslaget om utökad
signalspaning har behandlats av två offentliga utredningar. Hotfrågan må ha utretts, men det nu aktuella signalspaningsförslaget har tagits fram i en intern departementspromemoria (Ds 2005:30).
De många skeptikerna i Alliansens riksdagsgrupper vaktar nu med något undantag sina tungor, men hoppas förmodligen att lagrådet sågar förslaget.
Och vad säger Journalistförbundet, vars högröstade fackordförande har gått till storms mot regeringens vilande buggningsförslag? Visst, enligt förslaget ska redaktioner kunna buggas. Fast bara om det finns ”synnerlig anled-
ning att anta att platsen används för brott” (typ att kriminella MC-gäng under täckmanteln ”MC-journalen” planerar brott). Buggning förutsätter i varje särskilt fall beslut av domstol, medan FRA utan nämnvärd kontroll ska kunna dammsuga internet på alla hemligheter som finns där.
Som jag påpekade hos Publicistklubben i veckan sitter integritetsskyddet i Odenbergs förslag lika trångt som när det gäller EU:s beslut om lagring av teletrafik. Det beslutet ska vara svensk lag redan i år och betyder att alla telefonsamtal, sms, e-post och inloggningar på nätet ska sparas i minst ett år för polisens eventuella behov. Några undantag för redaktioner görs inte, men hur mycket av protester har man hört från Journalistförbundet?
Det är beklämmande att journalistkåren inte har förstått vad FRA-spaningen och den obligatoriska trafikdatalagringen innebär, utan i stället ensidigt kritiserar att ett fåtal personer misstänkta för grova brott kan komma att buggas.