Fokus i valdebatten ligger inte längre enkom på regeringsfrågan. En fortsatt Alliansregering är redan intecknad i mångas medvetande.
Gott så, men jokern i leken heter Jimmie Åkesson. I nästan varje opinionsundersökning sedan juni uppger drygt fyra procent av de tillfrågade att de skulle rösta för att han ska bli deras man i riksdagen. Vem är då denne man?
Först och främst driver han en fråga: han vill stoppa ”massinvandringen” (trots att Sverige bara fick 60 000 nya invånare netto förra året). Även om Sverigedemokraterna vill framställa sig som ett parti bland andra med ett brett program är det invandringsfrågan som är drivkraften.
SD:s spalt placeras ofta till höger om Alliansens partier i presentationerna av opinionsundersökningarna. Men SD är inte ett högerparti, om man med ”höger” syftar på stöd för marknadsekonomi och frihet. Partiets politik är inspirerad av nationalkonservatism och den socialdemokratiska folkhemstanken. Statsvetaren Svend Dahl har visat att SD i själva verket är ett välfärdsnationalistiskt vänsterparti (Neo 6/08).
SD har försökt skaffa sig en image av att vara ett hyggligt parti. Därför var det förvånande och avslöjande att deras famösa valfilm var så osmaklig och grov. I den väljer partiet att visa en av sina dunkla vanföreställningar: En ensam äldre kvinna jagas i mörkret av spöklika burkor med barnvagn.
Verkligheten är obehagligare ändå: Bakom Jimmie Åkessons prydliga nuna viftar bruna partigängare. Många europeiska populistiska partier började som allmänna missnöjesrörelser, där invandringskritik var ett element. SD har en mycket mörkare historia, än till exempel systerpartiet Dansk Folkeparti som springer ur Glistrups skattepopulistiska Fremskridtsparti.
Sverigedemokraterna har sina rötter i den nynazistiska rörelsen i Sverige och härstammar ur den rasistiska sekten Bevara Sverige Svenskt.
När partiledaren Jimmie Åkesson anslöt sig 1995 hände det fortfarande att deltagare vid partimötena klädde sig i nazistuniformer. Än idag har många SD-kandidater nazistiska kopplingar.
Står sig opinionsmätningarna som valresultat kan Jimmie Åkesson träda in i plenisalen som riksdagsledamot på Riksmötets öppnande den 5 oktober och SD kan mycket väl bli mer än en mandatslända. Fredrik Reinfeldt kan regera vidare i minoritetsställning, men Regeringsformen kommer att ändras under nästa mandatperiod. Då införs en ny bestämmelse om obligatorisk omröstning om statsministerns stöd i riksdagen efter ett val. Turbulens väntar.
Med SD i riksdagen riskerar vi att politiken, på bred front, går i fel riktning. Jimmie Åkesson kommer att försöka driva välfärdspolitiken vänsterut samtidigt som han kommer att angripa EU, migrationspolitiken och utrikesfrågor ur ett högerpopulistiskt perspektiv.
SD är inte ett mittenparti, där höger och vänster tar ut varandra. Partiet är extremt och ska därför inte tillåtas få en roll som vågmästare.
En sätt att minimera Sverigedemokraternas inflytande är att behandla dem som ”de fyra demokratiska partierna” förhöll sig till Vänsterpartiet Kommunisterna och neka dem plats i känsliga organ som utrikesnämnden.
Sofia Nerbrand är fri skribent och ordförande i tankesmedjan Bertil Ohlininstitutet. sofia.nerbrand@gmail.com
