I tisdags (27/10) ville ledarskribenten Per Gudmundson (PG) leda i bevis att jag skulle ha varit ointresserad av att avslöja KGB:s verksamhet i Sverige. Till råga på allt anförde han citat ur min memoarbok som belägg. Hans citatteknik är emellertid uppseendeväckande ohederlig.

Sammanhanget är en presskonferens på FiB/Kulturfront med anledning av att tidningen gjort ett stort avslöjande av CIA:s agentverksamhet i Stockholm. På presskonferensen fick jag en både berättigad och ironisk fråga från SvD:s reporter Omar Magnegård.

Och här kommer PG:s citat in:

’”Ni har på FiB redan gjort århundradets avslöjande om IB. Och nu klappar ni till CIA. Det är visserligen bara att gratulera. Men. Har det inte fallit er in att det finns en ännu större spionorganisation i Sverige. När tänker ni ge er på den?’

’Visst, KGB hade varit ännu häftigare. Har ni några bra tips på sådant som ni inte vågar publicera i morgonpressen, så vänd er med förtroende till Folket i Bild/Kulturfront’, svarade Guillou.”

Både SvD-reportern och jag är rätt citerade ur boken. Men som bevis på min lättsinniga inställning till KGB-avslöjanden duger inte citaten.

PG har nämligen utelämnat det som står mellan Magnegårds fråga och mitt svar, något som inte kan ha utelämnats av slarv.

”Han syftade alltså på KGB. Och han hade alldeles rätt, det hade varit större men också mycket svårare. Och i det läget var jag någon sekund från att säga för mycket. Jag arbetade nämligen sedan mycket länge med ett sådant uppslag, jag var rätt optimistisk om möjligheterna.

Men liksom tillfälligheterna gick vår väg när det gällde CIA, ett jättescoop utan någon särskild ansträngning från min sida, gick tillfälligheterna helt fel när det gällde KGB. En man blev sjuk, en annan bytte oväntat jobb och en KGB-officer blev hemkallad och inget mer finns att säga.”

Visserligen, vet vi nu, fanns en hel del mer att säga. Men jag sade åtminstone att det havererade KGB-projektet hade blivit mycket häftigare. Vilket Gudmundson måste utelämna för att hävda att jag ville beskydda KGB.