Foto: Staffan Löwstedt
– Statistik är som ett socialt mikroskop, den visar saker som inte går att se med blotta ögat, har Richard Wilkinson, en av författarna till Jämlikhetsanden sagt. Den som har läst boken och granskat dess statistiska samband närmare frestas att säga: kanske för att de inte finns där.
Ojämlikhet dödar. Det är Wilkinsons och hans medförfattare Picketts huvudtes. Av detta drar de slutsatsen att det krävs genomgripande samhälleliga förändringar. En annan tänkbar slutsats är att ett så anmärkningsvärt påstående kräver en genomgripande granskning.
För att kunna hävda detta bör en samvetsgrann forskare kunna visa att det verkligen är ett orsakssamband; att ojämlikheten, snarare än någon annan faktor, påverkar livslängden. Dessutom bör resultatet stå sig även om man varierar urvalet av länder och mått för ojämlikhet något.
Problemet för Wilkinson och Pickett är att de varken kan fastställa ett orsakssamband eller visa att resultatet är robust.
Med en så pass illa underbyggd tes kan det tyckas illa nog att Wilkinson och Pickett nu är på väg att uppnå status av husgudar inom vänstern. Betydligt allvarligare är att författarna utifrån detta ställer krav på omfattande omfördelning och stora förändringar på arbetsmarknaden. Utan någon som helst analys av vilka effekter det skulle få för samhället.
