Norén är vår roligaste dramatiker och som sådan hör han vad människor säger. Det är med orden, och i och för sig tystnaden, som figurerna berättar. När en konstnär använder ord vet vi att de är avsiktliga, med andra avsändare får man gissa. Och detta är psykoanalytikerns raffinerade metod. Vare sig vi vill eller inte avslöjar orden oss. Freud och Freud, förresten. Han systematiserade väl bara Markusevangeliet.

Dramatens salong är en scen som knarrar, dammar och doftar smink i ett mörker där vi mer eller mindre fördolda kan gömma oss… Det finns andra ställen, som nätet, där man kan tro att det går att gömma sig. Men bara för att det är obelyst betyder det inte att det är mörkt. På nätet psykoanalyserar sig människor inför någon, som inte syns, men som ändå förväntas lyssna. Det ser ut att finnas en tjusning i att ta förmedvetna risker. Så ja, chefsdramaturg på Operan, jag har hört dig. Jag har läst den blogg där du kallar mig borgarkärring, ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat.

Nej, du gillar inte mina åsikter men, chefsdramaturg, rollerna i det mänskliga dramat ska vara olika. Och rollen som borgarkärring, faktum är att jag spelar gärna den. Egentligen mest för att jag är nyfiken på kulturen och … borgarna. Vad handlar det om? Är borgare ett problem? För kulturmänniskor? Men vänta, är inte vita medelålders borgarkärringar … kulturbärarna? Sägs det inte med jämna mellanrum? Eller är det bara i spalterna? Så mellan skål och vägg är vi kärringar?

Jag säger så här: kalla oss vad som helst, det är vi som ser till att chefsdramaturger har ett jobb att gå till. Så när freudianska tungor slinter på nätet och letar sig in i dödaträdtidningar så vinner vi alla. För ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen. Så var kommer den kulturproducerade beröringsskräcken med vita medelålders borgarkärringar ifrån? Partipolitik? Sexism? Kulturelitism? Förakt för vanlighet?

Spelar ingen roll. Vi trivs i kulturen och kommer att fortsätta med det. Vi är dessutom så väluppfostrade att vi rätt ofta drar barmhärtighetens slöja dem som utmanar borgerlighetens diskreta skam.

Både Markusevangeliet och psykoanalys är förträffliga saker, ingen är ofelbar och visst, alla har rätt till en egen åsikt. Även om det bästa vore om man vet när man delar med sig av den.

Bögarna vet det mesta om etiketter. De tog helt enkelt tillbaka bögordet, så nu fungerar det inte längre. Som förolämpning. Själv ger jag så gärna borgarkärringen ett ansikte.

Sen vet jag inte riktigt vad som vad så fördolt i Fördold. Till exempel att Rolf Skoglund är lysande.