är Ship to Gaza avseglade skedde det i närvaro av Hamasledare och tal om Israel som ett nytt Nazityskland. Av två dåliga alternativ för att hantera den anti-israeliska manifestationen valde dock den israeliska regeringen ett tredje och ännu sämre med dödade och skadade som följd.
Visserligen råder det i skrivande stund ännu oklarhet om vad som gick fel när ett av skeppen bordades, till exempel om aktivisterna mötte räden med våld. Ändå är det inträffade helt oacceptabelt, rätt och slätt fel. Sådant får bara inte ske. Saken blir inte bättre ifall bordningen ägde rum på internationellt vatten.
Premiärminister Benjamin Netanyahu har mycket att förklara och för demokratin Israel återstår att utkräva ansvar för dödsskjutningarna.
Hamas för sin del uppmanar till uppror.
Frågan är vad som händer nu? För Israel var Ship to Gaza redan långt före avfärden en given propagandaförlust. Om man som planerat hade tagit in fartygen till israelisk hamn och sedan låtit transportera förnödenheterna med lastbil till Gaza, hade mediefokus bara legat på den första delen. Om man hade släppt fram skeppen hade Hamas gjort det till propaganda för mer av hårda tag.
Det är lätt att känna sympati för de gazabor som bara vill leva i fred men som inte får vara i fred. Men Israel har också rätt att existera – och det är en rätt som Hamas i Gaza och andra islamistiska extremister förnekar landet. Det finns en befogad rädsla för att fri passage inte bara skulle leda till import av civila produkter utan också vapen (eller materiel med dubbel användning). Exemplet Libanon visar dessutom att israeliska eftergifter uppfattas som svaghet och att det leder till att Israel försvagas. Hizbollah är militärt starkare än någonsin.
Aktivisterna beskriver blockaden som hermetisk medan Israel i verkligheten släpper fram livsmedel och andra förnödenheter från bland annat FN utan vilka enklaven inte skulle klar sig. Samtidigt är det svårt att förstå hur den israeliska regeringen tänker när listorna över förbjudna varor ändras godtyckligt eller varför mineralvatten får föras in men inte fruktjuice. Det gör politiken obegriplig.
Den israeliska (och egyptiska) blockaden har fått mycket internationell kritik, men den är inte heller särskilt effektiv. Smugglingen via tunnlarna från Egypten gör att det inte saknas varor i butikerna. När det är möjligt att föra in en hel bil den vägen (som BBC nyligen rapporterat om) är det hög tid för den israeliska regeringen att ställa sig frågan om blockaden verkligen är meningsfull.
Vad skulle hända om Israel upphävde blockaden mot Gaza (under villkor av att beskjutningen av Israel inte återupptas) i utbyte mot frigivningen av den 2006 kidnappade soldaten Gilad Shalit? Ett sådan förslag skulle kunna tvinga Hamas att bekänna färg och dessutom bidra till öka farten i de annars sömngångaraktiga fredsförhandlingarna.
De tragiska dödsskjutningarna blir ännu ett avsnitt i den till synes ändlöst dystra historieskrivningen i konflikten mellan israeler och palestinier. Historien behöver en knuff i ny riktning.
