Israel väcker känslor av sorg och vrede

Lovet är slut och skolan har börjat igen. Kontrasten mellan den fridsamma skolstarten här hemma och bilderna från den granatträffade FN-skolan i Gaza kan inte vara större. Gaza var ett helvete redan innan Hamas sade upp ”vapenvilan” med Israel. Efter Israels attack har det blivit mycket värre. Särskilt starka är bilderna på de sårade och döda barnen. De väcker sorg och vrede.

”Det som händer i Gaza är en massaker”, säger SSU:s ordförande Jytte Guteland. Det förutsätter i sådana fall en vilja från Israels sida att döda civila – och säger mer om en viss sorts Israelkritik än om rege-

ringen Olmert.

Israel har inlett striderna i vetskap om att det är praktiskt omöjligt att undvika dödsfall bland civila. Men det är något helt annat att än att ha dödande av civila som ett av sina syften.

Samtidigt är det svårt att förstå att Israel återigen gör ett sådant misstag. Hamas sköt raketer från skolområdet, hävdas det. Nej, säger FN. Men det är också möjligt, som andra uppgifter gör gällande, att de brändes av från en plats i närheten av skolan. Allt i enlighet med Hamas stridstaktik att använda civila som sköldar. Israel har lagt Gaza i medieskugga, men att utreda vad som faktiskt hände när skolan träffades kan inte vänta tills kriget är över.

Mona Sahlin ”fördömer det israeliska övervåldet och markinvasionen”. De grönas Maria Wetterstrand manar ”till ett starkare internationellt tryck på Israel att upphöra med attackerna”. Vänster- ledaren Lars Ohly talar om att ”antalet döda stiger i takt med de israeliska bombmattorna över civilbefolkningen”. Hamas raketer mot Israel tas varken upp av Ohly eller Wetterstrand.

Sahlin kräver dock att raketattackerna och terrorn mot Israel ska upphöra. Men ansvaret för att våldsspiralen ska kunna brytas lägger även hon på Israel (enligt ett gammalt s-mantra om att Israel är den starkare parten). Tanken är att Israel först ska göra si och att Hamas sedan på något diffust sätt ”måste” göra så. Men Hamas fungerar inte på det sättet.

Utrikesminister Carl Bildt har också varit Israelkritisk och varnat för att det blivit svårare att hitta en politisk lösning. Han menar dessutom att striderna visar att Israels isoleringspolitik har misslyckats. Men man kan lika gärna hävda att den inte varit tät på rätt sätt. Blockaden har skapat elände för civilbefolkningen samtidigt som den inte hindrat Hamas från att rusta upp. Nästa gång måste det bli tvärtom.

I själva verket är ett stopp för vapensmugglingen en nyckel i de förhandlingar om en ny vapenvila som leds av Egyptens president Hosni Mubarak och med assistans av EU-trojkans Nicolas Sarkozy. En annan är vad Hamas i sådana fall ska få för att upphöra med raketattackerna och, som det heter i rapporteringen, ”rädda ansiktet”.

Israel har från och med igår börjat med tre timmars daglig vapenvila av humanitära skäl, för att ge bistånd och vård utrymme att komma fram. Men om det verkligen ska bli en reell vapenvila hänger på en skör tråd.

Fast något har i alla fall hänt som väcker en smula framtidsoptimism. Arabvärlden har inte reagerat som vanligt. Egypten, Saudiarabien och den palestinske presidenten har alla anklagat Hamas för att våldet blossat upp.