Ska föräldrarna eller staten bestämma över barnen? Nyamko Sabuni och Jan Björklund vill ändra skollagen så att föräldrar inte ska ha rätt att undanta barnen från till exempel sexualundervisning eller annat som upplevs som utmanande i hemmiljön.

Man skulle kunna tänka sig större frihet för föräldrarna, och blicka mot USA, där Amishfolk och Hutteriter ger sina barn en skolgång som är markant annorlunda än den normala, och där också mer ordinära föräldrar har en högre grad av inflytande. Vore det så farligt?

Man kan också lyssna noga på de argument som Sabuni och Björklund lägger fram, och se vad denna frihet får för konsekvenser i globaliseringens tid.

Sara Högdins doktorsavhandling Utbildning på (o)lika villkor (Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet, 2007) innehåller mängder med nedslående fakta.

Hennes enkätundersökningar på högstadieskolor visar att 18 procent av de utlandsfödda skolflickorna inte får delta i sexualundervisningen, jämfört med 2 procent av dem med svensk bakgrund. På skolresan får 14 procent av invandrartjejerna inte följa med, mot 1 procent av svenskbarnen. Simundervisning förvägras 6 procent av de invandrade flickorna, jämfört med 1 procent bland svenskarna.

Mer än var fjärde av dem som fötts utomlands berörs av föräldrarestriktioner i skolan, ännu mer bland dem som kommer från Mellanöstern. Då har man ändå inte mätt den överenskomna frånvaron från exempelvis musiklektioner, som också upplevs som problematiska av vissa muslimska uttolkare.

Flickornas liv utanför skolan är ännu mer begränsat. 62 procent av invandrarflickorna får inte ha pojkvän, en restriktion som bara drabbar 3 procent av de tjejer som har svensk bakgrund. Till discot får 30 procent av de utlandsfödda flickorna inte följa med, och 19 procent får inte välja sina kompisar. Det är siffror som antyder att på de områden där lagen kan gripa in, som i skolan, blir tjejers möjlighet till deltagande större än på områden där lagen saknar inflytande, som på discot.

Frånvaron kan förstås komma ur skolflickornas självvalda övertygelse. Men mycket tycks handla om patriarkala traditioner och dogmatisk överhetlig religionsuttolkning som liberaler och jämställdhetsivrare bekämpar med all kraft i de länder där förtrycket är som störst.

Staten eller föräldrarna? Vem har sagt att det här med frihet ska vara enkelt?