Jag läser i tidskriften Genus om hur biologiska rön påverkar forskningsfältet Feministisk posthumanism. Människan består till 90 procent av andra levande varelser, skriver tidskriften, och bara i tarmsystemet finns det 3 kilo bakterier, utan vilka vi inte kunde leva.

”Den insikten förändrar i grunden vårt sätt att se på världen och oss själva”, kommenterar en forskare vid The Posthumanities Hub vid Tema Genus, Linköpings Universitet.

Jag reagerar som förre SvD-kolumnisten Göran Skytte när han hörde en genusvetare kommentera förekomsten av en slemsvamp som kan ha upp till 18 kön samtidigt (SvD 22/6-07). Forskaren, från Centrum för genusvetenskap i Uppsala, sade att ”det bryter ner hela vår föreställning om kön”.

Verkligen? tänkte Skytte.

Det finns en längtan efter en skön ny värld. En värld där gamla mossiga företeelser som individer, grupptillhörigheter eller hierarkier inte längre spelar roll. Vissa tolkar varje tecken i skyn som att vi snart är där.

Andra kan inte vänta alls, och vill väcka folket och föra oss dit, trots oklarheter i hur och vart.

Genus berättar om en kurs i Intersektionell organisering vid Kvinnofolkhögskolan, och två deltagares aktion mot övervakning. Intersektionalitet handlar som bekant om att inte bara se maktförhållanden i en dimension, som man/kvinna, utan att också inkludera exempelvis klass, sexualitet och etnicitet, grovt uttryckt. Vilket tydligen får aktivister att storkna, eftersom alla normbrytande synsätt alltid ska med i allt politiskt arbete. Men det är viktigt att inte låta sig passiviseras bara för att alla perspektiv kanske inte alltid ryms. Något måste man ju göra.

Aktionen? Jo, den riktades mot Västtrafiks biljettkontroller i kollektivtrafiken. ”När kontrollanterna kom vägrade aktivisterna att visa upp sina biljetter.”

Jag undrar om biljettkontrollanterna ens förstod vad som hände. Några tjejer utan biljetter, liksom. När de egentligen var med om ett radikalt steg mot en bättre värld, utan föråldrade synsätt och normer.