Något av det mest svenska vi har är vår tradition av öppenhet mot omvärlden. I Sverige har generationer av människor som flytt förtryck och fattigdom fått chans att börja ett nytt liv.

Med de orden poängterade Fredrik Reinfeldt i gårdagens regeringsförklaring att utan denna öppenhet vore Sverige ett fattigare land. Därefter erkände han att jo, det finns ”stora brister i systemen”, men han inskärpte samtidigt att dåligt fungerande system inte är något vi kan lasta de människor som kommer hit för.

”Att förbättra integrationen är en av våra största utmaningar. Vi menar allvar med att bryta med de brister som finns.”

Så hur väljer den nya regeringen att hantera denna utmaning?

Jo, de lägger ner integrations- och jämställdhetsdepartementet.

Låter det bakvänt? Det beror sannolikt på att våra öron har vant sig vid att integrationsfrågan behandlas som väsensskild från annan politik.

Ny integrationsminister blir Folkpartiets före detta partisekreterare Erik Ullenhag. Men han får inte ett eget departement, som den tidigare integrationsministern Nyamko Sabuni. Nyckeln till omorganisationen står att finna bara några passager längre fram i regeringsförklaringen:

”Integration bygger på arbete och möjlighet till egen försörjning. Därför är regeringens arbetslinje också integrationspolitik.”

Det har sagts förut och det tål att upprepas. Integrationens viktigaste pusselbitar är arbete och språkkunskaper. Nu väljer regeringen att ge tanken kropp i hur departementen utformas.

Gott så. Integrationsministerposten har länge dragits med att vara en pratministerpost utan medel och möjligheter. Förhoppningsvis innebär förändringen just att man ”menar allvar”. Med all sannolikhet krävs också större grepp än de man hittar i den här regeringsförklaringen.

Nyamko Sabuni får flytta till utbildningsdepartementet som jämställdhetsminister och biträdande utbildningsminister.

Även detta har sin logik. 2008 stod hon och Jan Björklund vid en presskonferens och presenterade en jämställdhetssatsning för skolan med fokus på ämnesval, könsskillnader i studieresultat och stärkt elevhälsa med mera. Nu kan detta arbete fördjupas på rätt departement.

Sabuni har under föregående mandatperiod ryckt i flera jämställdhetspolitiska trådar med bäring på integrationen. Med tanke på att många av dem har berört barn – hedersfrågor och stärkt skydd mot tvångs- och barnäktenskap till exempel – finns det en del mappar som Sabuni med fördel kan plocka med sig till jämställdhetsbordet på utbildningsdepartementet.

En inte föraktlig del av jämställdhetsfrågorna börjar i skolan. Lika bra att låta arbetet börja där också.