Ljust och fräscht hade premiär i januari 2011 och var ett lysande tidsdokument tillika underhållande show signerad Henrik Schyffert och Fredrik Lindström. Bara ditt boende är vitt och hämmat nog kommer allt det andra i livet att falla på plats, var deras ironiska budskap.

När Vänsterpartiet och Miljöpartiet bytte ledare förra året sattes allt hopp till det ”nya och fräscha”. Politiska reportrar följde den tillträdande Jonas Sjöstedt när han åkte nattåg och bäddade för ankomsten som ny partiledare för V. Snart talades om en Sjöstedteffekt och Socialdemokraterna skulle få passa sig noga.

Miljöpartiets ledarduo Åsa Romson och Gustav Fridolin skulle också leverera nytt och fräscht. I synnerhet Fridolin. Förväntningarna nådde nya höjder när Fridolin iförd skinnjacka porträtterades i en tidskrift som en speciell och alldeles vanlig person.

Men precis som med nyrenoverandet infann sig aldrig känslan av det perfekta valet. Förvisso är ytan ny och i partiledardebatter är ansiktena nya, men effekten uteblev. Istället är det Socialdemokraternas nya partiledare Stefan Löfven – som snarare för tankarna till gillestuga än till öppen planlösning – som vinner förtroenden.

Av opinionsundersökningarna att döma var förhoppningarna till de nya och fräscha alltför högt ställda medan den lågmälda Löfven överraskar.

Lika fullt talade Åsa Romson i sitt sommartal igår om sitt parti som framtidens och hållbarhetens. Miljöpartiet är modernt och lyssnar – man ska tala med 250000 väljare för att ta intryck och utvinna politik – och de politiska förslagen beskrivs som nydanande och moderna.

Bostadspolitiken var en central del av talet och språkröret försökte göra en Wetterstrand genom att skryta upp MP:s nya bostadsförslag som varken höger eller vänster. Det blev väldigt fel.

”Vi föreslår att Sverige sätter upp målet att den nationella byggtakten ska öka med 30000 små och billiga hyresrätter till 2018. (...) Vi föreslår därför ett nytt nationellt kunskapscentrum som får i uppdrag att säkra samarbete, öka byggnadstakten och driva på innovationen” (GP 22/8).

Där satt den. Med ytterligare centralplanering och direktiv om vad byggmarknaden ska leverera blir MP:s politik en upprepning av decenniers felande bostadspolitik.

Romson har tydligen tagit intryck av de senaste dagarnas diskussioner om AP-fondernas form och styrning. I bostadsförslaget lanserar partiet ytterligare ett förslag till hur AP-pengarna ska användas. Finns det inte ekonomi i att bygga nytt och fräscht ”frigör” man bara kapital ur pensionsfonderna.

Medan människors ambitioner och företagsamhet hämmas av brist på bostäder, anser entreprenörer och byggnadsfirmor inte det vara lönt att projektera och bygga nytt. Efterfrågan och utbud är, så att säga, inte helt i fas och den prisregleringen har ställt till det sedan 1940-talet.

Assar Lindbeck, som var med när det begav sig och kan historien, skriver i sina memoarer Ekonomi är att välja (Bonniers förlag) om den misslyckade politiken och hur hyresregleringarna förstörde bostadsmarknaden.

Lindbeck är inte rosenkindad och ny. Men när Romson tröttnat på Ljust och fräscht rekommenderas hon varmt hans bok.

Den bjuder snarare på Djupt och rätt.