Författaren Per Kågeson lämnar socialdemokraterna (DN 19/2). Det är inte svårt att förstå; det märkliga är att han har stått ut så länge.

Kågeson är nämligen inte bara miljödebattör utan också engagerad för mer mångfald i barnomsorgen. I boken Tid för barn (SNS, 2005) har han ritat upp ett eget förslag till vårdnadsbidrag.

Men i socialdemokratin har kollektiv barnomsorg blivit dogm och vårdnadsbidrag det mest förbjudna. Det är ingen engångsföreteelse när Mona Sahlin och Thomas Östros tar avstånd från regeringens förslag på ett sätt som enligt Kågeson leder tankarna till ”sektvänstern”.

Tvärtom är det numera vardagsmat att ledande s-företrädare talar om (i många fall sina egna) väljare som om de var mindre vetande.

Man visar en rätt häpnadsväckande nedlåtenhet mot dem som vill skruva ihop tillvaron på ett annat sätt än det godkända.

Det är länge sedan socialdemokraterna var emot alternativ i välfärden, sade Mona Sahlin i riksdagen nyligen.

Då var det i varje fall inte familjepolitiken hon hade i åtanke.