Den arabiska våren skiljer sig åt från land till land. Det finns dock som fredsforskningsinstitutet Sipri konstaterar i sin Yearbook 2012 drag som förenar upproren: stora demonstrationer, icke-våldstaktik, frånvaro av ett ledarskap och så förstås torget som politiskt nav. Kraven har varierat från materiella förbättringar till byte av regim, och graden av våld har skiftat från land till land. Resultatet ser också helt olika ut – från inbördeskrigets Syrien och reform-impulser i Marocko till störtandet av diktaturen i Libyen.

Ett gemensamt drag är att även där förutsättningarna är som bäst är det rörigt – och så kommer det att förbli under överskådlig tid. Tanken går till en rad av Karin Boye: ”Ja visst gör det ont när knoppar brister”.

Egyptens tidigare president Hosni Mubarak, som nyligen dömdes till livstids fängelse, uppges ligga i koma, kliniskt död. Den regim som Mubarak höll sin hand över är dock mer påtagligt vid liv än någon gång sedan han störtades för 16 månader sedan. Inför presidentvalets avgörande omgång förra helgen kastade det styrande militärrådet Scaf masken och det kan inte längre råda minsta tvekan om rådet har gjort sitt val.

Dagarna före valet upphävde en av Scaf kontrollerad domstol parlamentsvalets giltighet. I en så kallad konstitutionell deklaration följde militärrådet upp domen med att överta den lagstiftande makten (inklusive budgeten) och ge sig rätten att utse ledamöterna i den kommitté som ska ta fram ett förslag till konstitution (liksom rätten att underkänna förslaget). Man slog även fast att militären har rätt att sköta sina egna affärer utan civil inblandning.

Samtidigt ska makten överlämnas till den nyvalde presidenten den 1 juli. Ingen vet dock vilka befogenheter presidenten kommer att ha.

I dag väntas det officiella valresultatet från presidentvalet bli klart, men det är bara början på en process som blir allt rörigare. Både det muslimska brödraskapets kandidat Mohammed Mursi och den djupa statens kandidat tidigare flygvapenchefen Ahmad Shafiq har redan tagit ut segern i förskott. Sannolikt kommer ingen av dem att erkänna förlust och därmed blir den nye presidenten vald utan den legitimitet som ett ”grattis du vann” annars ger ämbetet.

Det styrande militärrådet Scaf hoppas uppenbarligen att kunna lägga ”revolutionen” i koma, men det kommer knappast att lyckas. Istället väntar en öppen konfrontation med ärkefienden Muslimska brödraskapet och återsamling av en bred motståndskoalition på Tahrirtorget.

Det är inte lätt att vara optimist – och det blir knappast lättare av att valet mellan Morsi och Shafiq från vårt perspektiv ter sig som pest eller kolera – men trots röran är det ändå viktigt att höja blicken. Trots allt har Egypten på ett hyggligt sätt genomfört först parlaments- och sedan presidentval. För första gången sedan Moses dagar.

Det kan inte vara enkelt.

Det kommer att ta tid.