Nu har den så kallade ”Stasiprästen” erkänt. Igår redogjorde DN för ett expertutlåtande som styrker att den tidigare kyrkoherden i Luleå stift varit elitagent åt den östtyska säkerhetstjänsten. I ljuset av de nya uppgifterna blev det omöjligt för honom att fortsätta neka.

Fallet väcker många funderingar, inte bara om Stasis verksamhet i Sverige utan också om Stasiprästen själv. Det är lätt att undra hur en person i Sverige, med fri tillgång till information om den östtyska diktaturens verklighet, kunde välja fortsätta som dess agent.

Förstod han inte vad som kunde hända med dem han spionerade på? Varför hindrades han inte av sitt samvete?

Svaret ligger kanske delvis i dåtidens politiska anda. Före murens fall var det inte särskilt kontroversiellt att ta ställning för kommunismen och mot den liberala demokratin.

I Sverige fanns till exempel ett östtyskt vänskapsförbund med nära band till regimen. Där var den ledande socialdemokratiske skolpolitikern Stellan Arvidson ordförande under nästan tjugo år från och med 1968.

Idéklimatet var sådant att dåvarande Vänsterpartiet kommunisterna kunde väljas in i riksdagen gång på gång, trots sina goda relationer med Östblockets diktaturer, utan att någon blev förvånad.

Kanske tyckte Stasiprästen att säkerhetstjänstens terror mot befolkningen var ett nödvändigt ont i byggandet av socialismen. Många inom dåtidens svenska vänster resonerade snarlikt i sina ställningstaganden för kommunistiska diktaturer.

Jan Myrdal gjorde sig känd som de röda khmerernas mest entusiastiska vän i Sverige, och trots att han aldrig tagit avstånd från sina hyllningar släpps han fortfarande in i debattens finrum. Senast förra månaden tyckte Aftonbladet Kultur att Myrdal var tillräckligt rumsren för att publiceras (6/2). Tidningen skulle säkert inte ha gjort samma bedömning om någon som försvarat andra folkmördare än kommunistiska.

Samtidigt som vi fördömer Stasiprästen måste vi minnas att han inte var ensam i att stå nära en diktatur.

Den regim han arbetade för hade vänner inom det politiskt etablerade Sverige. Och de kommunistiska idealen delades av ett sorgligt stort antal svenskar. Det kanske lättade hans samvete.