Genom årens lopp har det hänt att vi i Sverige haft en överdriven uppfattning om det internationella intresset för svenska angelägenheter. Men Ingmar Bergman var verkligen så stor som vi själva föreställde oss. Dödsbudet spred sig snabbt över världen under måndagen. I kommentarerna noterades också att Ingmar Bergmans relation till hemlandet inkluderade inslag som är mindre angenäma att minnas. New York Times noterade att regissören tvingades kämpa mot ”Sveriges mäktiga skattemyndigheter”. Detta har också hört till skapandets villkor i vårt land.
Bergmans sonderingar av det irrationella, det såriga och det mörka står i skarp kontrast till den folkhems- optimism som rådde i Sverige under större delen av filmskaparens karriär.
Han brottades i offentligheten med tro, tvivel och ångest långt efter det att landet ansågs betryggande sekulariserat och socialiserat.
Bergman ställde de stora frågorna om livet, i en tid då många föredrog att fokusera på mer hanterbara problem. Så skapades konst av bestående värde.
Ingmar Bergman 1918–2007
LEDARSIDAN | Ingmar Bergman
Fler kommentarer
Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se Läs reglerna i sin helhet






