Gert Fylking hade gjort ett inslag med några strippor som spelade biljard. Som produktionens springpojke blev det mitt uppdrag att göra en uppföljare. En tjej på försäljning hade klubbor som jag kunde låna, sade Robban Aschberg. Det fick bli golf.

Nollbudgettalkshowen Glasberget sändes i TV3, direkt mitt i natten, ifrån glaskuben högst upp i Lumafabriken i Hammarbyhamnen. All teknik sköttes av praktikanter från ett mediegymnasium i Falun. Vinjettmusiken körde vi från en vevgrammofon bredvid soffgruppen, eftertexterna var handskrivna lappar i närbild, och kontaktadressen var ett hotmailkonto. Enligt ryktet gjordes programmen enbart för att Jan Stenbeck ville se sin kommunikationschef Bert Willborg i kvinnokläder i ett avsnitt.

Det var mitt första tv-jobb, och nu hade jag 48 timmar på mig att tillverka ett inslag om nakengolf. Det fick inte kosta något.

Jan Stenbeck och TV3 befriade Sverige från tv-monopolet. Och det var i samma koncern, på Strix television, som mediet befriades från den grådaskighet som public service inneburit. Det var inte alltid helt uppbyggligt. Men fritt.

Andra kanaler och produktionsbolag har fungerat annorlunda. Med anledning av att präktiga TV4 fyller 20 år har kanalen gett ut antologin Älskade, hatade – 14 röster om tv (red Mats Bergstrand).

I en första mediepolitisk kommentar efter den korta sejouren som kulturminister blickar Cecilia Stegö Chilò framåt. Hon menar att tv-kanalerna måste söka egna nischer och fylla dem med kvalitet, för att kunna hitta betalningsvilja i framtidens medielandskap. Kulturutredaren Eva Swartz Grimaldi föreslår en kulturpolitik för tv utanför public service.

Dagens Nyheters förre politiske redaktör Niklas Ekdal blickar bakåt. Han liknar genombrottet för fri tv med Berlinmurens fall och påtalar den mångfald av olika röster som numera hörs, enbart tack vare TV4:s innovation morgonsoffan. Kommer någon ens ihåg att det fanns en tid utan morgonsoffor?

Tablåerna har gått från att spalta två till närmare 40 kanaler, sändningstiden har gått från åtta timmar till dygnet runt och konkurrensen har tvingat det gamla monopolet att gå från 7856 sända timmar 1994 till 24872 timmar år 2009. Medieprofessor Jesper Strömbäck anser dock att utvecklingen har haft ”både goda och mindre goda sidor”. Exempelvis ser han ett problem i att ”det finns mer nyhets- och samhällsprogram än någonsin att välja mellan, men ökningen av olika underhållnings- och sportinriktade program har varit ännu större.”

Strömbäck personifierar svensk mediepolitik. Man vill ha rätt sorts uppbyggliga samhällsprogram – enbart. Om utökad samhällsbevakning medför mer nöje, då kan det vara. Tanken att en fri marknad ger den bredd som är det smalas förutsättning har ännu inte slagit rot. Reklam är något ont som man skäms för, eller möjligen en kassako som man kan mjölka med så höga koncessionsavgifter att medieproducenterna aldrig kan gå med tillräcklig vinst för att göra annat än skval. Så fungerar det än idag, i den kommersiella radion.

Uppenbarligen finns det ännu behov av en Stenbeck som driver på utvecklingen, med nakengolf i TV3 och Lars Adaktusson i TV8. Kvalitet kräver mångfald. Mångfald kräver bredd. Bredd kräver marknad. Och marknaden producerar även sjaskigheter.

En gammal flickvän med skådespelarambitioner ställde upp. Och Tom Zacharias, Aschbergs ständige statist, som tyvärr dog i höstas. Vi tog oss in på Ulriksdals golfbana – mitt i morgonrundan. Gert Fylking lade på en speakertext om vad Solnaborna gör på sin fritid.

Jag fick förtroendet att fortsätta, med både tennis och bowling. Så kan man också starta en journalistkarriär.