I den danska dramaserien Livvakterna, som just nu sänds i SVT, var den danska säkerhetspolisen PET nyligen tvungen att avvärja ett islamistiskt attentat mot kollektivtrafiken i Köpenhamn. Handlingsstoffet är inte helt gripet ur luften. En verklig terrorattack mot Danmark har ju precis avstyrts, förvisso med hjälp av FBI.

I operationen ”Musse Pigg-projektet” skulle en liten grupp terrorister slå till mot tidningen Jyllands-Posten, kulturredaktören Flemming Rose och tecknaren Kurt Westergaard. Sannolikt var även centralstationen och några militära platser måltavlor. I januari och juli gjordes rekognoseringsresor till Danmark och när de misstänkta männen greps i USA tycks de ha varit nära att försöka genomföra attacken. Flygbiljetten för turen till Köpenhamn som förmodligen skulle bli den sista var bokad och betald.

Åtminstone en av de misstänkta, Tahawwur Hussein Rana, är som ägare av flera företag (och tidigare hög militär i den pakistanska armén) en etablerad kanadensisk medborgare. Som så ofta i dessa sammanhang är personerna bakom det planerade attentatet inte fattiga, röstlösa eller desperata människor. De är i stället ideologiskt drivna.

Mitt i all uppståndelse kring det avvärja angreppet är det lätt att glömma bort motivet till varför man ville attackera Danmark. Det gäller alltså de karikatyrteckningar av profeten Muhammed som Jyllands-Posten publicerade på hösten 2005.

Potentiellt hundratals människor i Köpenhamn skulle dödas på grund av några tecknade figurer, vilket säger väldigt mycket om islamismen och dess utövare. Det är huvudlösheten och det stränga allvaret som gör islamister till en utomordentligt farlig kraft.

För att apokalyptiska planer ska börja smidas krävs uppenbarligen inte särskilt mycket till ursäkt. I vissa fall har islamistiskt våld till och med legitimerats med lösa rykten om förekomsten av vad som uppfattats som provokationer mot islam och troende muslimer.

Allt det här är viktigt att hålla i minnet när man diskuterar den moderna terrorismens bevekelsegrunder. Men det är ingen anledning att ständigt tassa fram på tå över det som kan tänkas utlösa ett våldsamt svar från fanatiker.

De försvinner ändå inte, alldeles bortsett från att det öppna samhällets principer blir trampade på. Deras mål är att avskaffa demokratin och de kommer alltid att hitta nya svepskäl för att ta till vapen. Svaret på islamismen måste tvärtom vara att samlas kring de värden som sticker så i ögonen, yttrandefriheten, till exempel.