Lätt sentimentala Gott nytt år-hälsningar väller in via samtliga sociala mediekanaler. Och välgångsönskningar behövs. Finansminister Anders Borg skriver förvisso betryggande ord i Göteborgsposten (31/12) om stabila svenska statsfinanser och nymoderat ansvar, men poängterar samtidigt omvärldens inverkan på våra villkor för jobb och tillväxt.

Den nymoderata förnyelsen av förnyelsen är i bästa fall klämmig, i sämsta fall ett uttryck för att själva sakinnehållet hålls tillbaka av rädsla för att få pisk i plenisalen, varför energi i stället läggs på garnityr och utanpåverk.

Vid årsskiftet kunde Skop med en opinionsundersökning ge regeringen, om inte ett betyg, så åtminstone den lamare varianten ”skriftligt omdöme”. Och som på beställning inför ett nytt krävande regeringsår får man godkänt. Det vill säga en majoritet av de tillfrågade, 58 procent, tycker att regeringen gör att bra jobb.

Som om detta inte vore nog levererar väljarna dessutom ett betydligt svalare omdöme om oppositionen: endst 32 procent tror att ett rödgrönt alternativ skulle göra ett bättre jobb än rege-ringen. Det dröjer inte förrän Moderaternas partisekreterare Kent Persson tar tillfället i akt och kommenterar undersökningen: ”Alliansens styrka är att vi tar ansvar för Sverige varje dag (...) Det ser väljarna” (Facebook).

Visst, låt detta bli en bra inledning på verksamhetsåret, men använd energin till att formulera det politiska ledarskapet. Tala om vilken politik som är rätt och varför. Vilket innehåll som krävs för att maktförskjutningen från den politiska sfären till medborgarna ska fortsätta. Och lägg mer krut på innehåll än form.

Det forna reformtempot och de första regeringsårens skattesänkningar som gav medborgarna över 90 miljarder kronor lägre skatt ger anledning att vara stolt och delvis nöjd. S accepterar och förhåller sig numer till såväl valfrihets- som skattereformerna och Den svenska modellen saluförs internationellt som en för tillväxt, lägre skatter och valfrihet.

Konststycket är att bevara idén om politikens begränsningar. Det är inte ur regeringssammanträden jobb växer, men väl ur företagsamma människors dagliga värv.

Dessutom är den nöjda majoriteten inte fullt så nöjd med de mindre partierna som med rege-ringen. Helheten smäller högre än varje del för sig. C och KD ligger dåligt till och vid val idag är det ovisst om de alls skulle klara fyraprocentspärren.

En annan opinionsundersökning (Demoskop/Timbro) visar att hela 75 procent av borgerliga väljare hellre ser att det går bra för alliansen som helhet än för det parti som man själv står närmast. (Detta borde vara en minst lika intressant undersökning för regeringen som den om nöjda väljare.)

Det gäller att styra undan skären i omvärlden, fyraprocentsspärren, idétorka och missmod. Det är inte ”bara bara”, men det verkar ofrånkomligen ligga en styrka i den helhet som Alliansen utgör.