Hoppsan, sidan du försökte nå finns inte. Det blev svaret när jag sökte på ordet försvarsanslag på Moderaternas hemsida. Riktigt så illa är det inte, men det är illa nog att Moderaterna återigen vill sätta kniven i försvaret. I Almedalen 2007 slog Anders Borgs besked om drastiskt minskade anslag ned som en bomb. Nu har Borg slipat kniven igen.

Försvarsminister Karin Enström filar på direktiven till Försvarsberedningen vars uppgift blir att ta fram underlag inför försvarsbeslutet 2014. Backstage är processen redan i full gång. I en PM som läckt ut för ett par veckor sedan framgår att Borg själv vill ta över processen – igen. Tanken är att en statssekreterartrio ska genomföra jobbet – och uppgiften är att leverera oförändrade försvarsanslag. I detta inkluderas kostnaden för uppgraderingen av Jas Gripen.

Försvarsministern kommenterar med att den nya genomförandegruppen formellt inte är tillsatt än. Oavsett om Enström varit införstådd med planerna när hon tackade ja till taburetten eller om hon överraskades av läckan, är det en illustration av bristen på maktbalans i regeringen. Försvarspolitik kan inte bedrivas med utgångspunkt från vad Anders Borg har fått för sig att han också vet bäst.

Med sina nya sparplaner kör Borg över ÖB. Mot bakgrund av att Sverker Göranson i Sälen 2011, med större emfas vid Rikskonferensen 2012 och senast i redovisningen av ekonomin efter 2015 klart visat att försvarsekvationen inte går att lösa utan ökade anslag, blir det till och med närmast som att Borg backar bilen. Sättet att ratta försvarspolitiken innebär också ett underkännande av ÖB:s förmåga att leda Försvarsmakten.

I Almedalen gav Sverker Göranson ett kyligt svar på tal. Notan för yrkesförsvaret är dyrare än planerat och efter 2015 finns det en materielpuckel som man måste ta i tu med. Övningar kostar pengar. En ny Jas Gripen ryms inte i den nuvarande ramen. Utan ökade anslag måste ambitionerna sänkas och ”hela eller delar av marinen eller av armén eller flygvapnet” väljas bort. Det är kort sagt frostigt.

Min slutsats är att försvarspolitiken efter kalla kriget har kommit till vägs ände. Nu handlar det om ett nytt vägval. Det går inte att hyvla mer och förmågor kan behöva lyftas bort för att stärka andra delar. Men det är beslut som måste föregås av omvärldsanalys och utformningen av en säkerhetspolitik som stödjer försvarspolitiken. Medlemskap i Nato är förstås en helt central dimension.

Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna är alla beredda att öka försvarsanslaget. Vi får hoppas att de tar striden mot Moderaterna. Man vinner kanske inte val på höjda försvarsanslag men det kallas för att ta ansvar för rikets säkerhet.

Anders Borg som försvarsminister. Det är bara för dåligt.