Vem känner inte en smula tacksamhet när (och om) skatteåterbäringen kommer? Som om det vore statens pengar som nådefullt delas ut till oss. Men det är dina slantar och det var dina ansträngningar som en gång drog in dem.

I dessa budgettider reser regeringen runt med allehanda fortskaffningsmedel (tåg ger mest ”cred”) och delar ut pengar. Pengaskvättandet är högfrekvent och delvis är prioriteringarna riktiga. Men det är också svårt att minnas ett utspel eller reformförslag med syfte att spara in eller att upphöra med någon skattefinansierad verksamhet.

Det verkar hart när omöjligt att minska statens midjemått. Oförmågan beror delvis på dålig respekt för uppdraget att förvalta skattepengarna på bästa sätt. Besparingsiver uppstår nästan bara när de styrande inser att de måste prioritera, när det inte längre finns pengar till respektive favoritprojekt. Sällan talas om det hedervärda uppdraget att minska den politiska sfärens räckvidd och kostnader.

Så glider Michael Bindefeld med sin säregna begåvning in som en räddande ängel.

Myndighetsfestande och skatteslöseri problematiseras ivrigt. Men det är kulturen, inte kalasen, som är problemet. Pengarna finns där och de ska sättas sprätt på. David Lega (KD) uttrycker det väl på Brännpunkt (8/9): ”I grunden är det dåligt omdöme och en bristande omsorg om våra gemensamma pengar som ligger bakom.”

I bästa fall leder de småttiga avslöjandena om festerna till grundligare granskningar av hur skatteåterbäringen ser ut i reda resultat. När skattepengar överförs till exempelvis ett verk för tillväxt är det mer intressant att få veta om slantarna givit tillväxt än hur lyckade personalfester samma verk har haft.

Igår ägnade Ekot Folkhälsoinstitutet ett inslag. 40 miljoner kronor överförs årligen från skattebetalarna till Folkhälsoinstitutet som i sin tur fördelar miljonerna till diverse organisationer för att informera oss om det skadliga med narkotika.

Redan för två år sedan visade Riksrevisionen att den sortens idéburna projekt inte har någon som helst bevisad effekt. Om våra pengar leder till mindre missbruk har ingen någon som helst aning om. Det är helt orimligt att skattepengar regelbundet skickas iväg till myndigheter utan uppföljning.

Ta reda på när våra kronor förslösas. Det gör besparingar möjliga.