En släkting fick för knappt tio år sedan veta av sin läkare att hon hade ett halvår kvar att leva. Än så länge har hon lyckats kringgå prognosen.

Det är anekdotiskt, jag vet. Men min poäng är att en debatt som kretsar kring det enormt vida begreppet ”cancersjuk” i sig är problematisk. Cancer är inte en sjukdom. Den kan släcka liv med förfärande hastighet, eller lura i bakgrunden i åratal. Oavsett vilket är såväl beskedet som den medicinska behandlingen något som tär på både kropp och själ och sätter ner arbetsförmågan. Det vet vi alla.

Debattartikeln om cancersjuka kvinnor som tvingas ut i heltidsarbete (DN 4/12) har fått hela oppositionen ut på banan. Man tar i från tårna för att övertyga väljarna om att svårt sjuka aldrig har och aldrig skulle falla mellan stolarna i ett rödgrönt Sverige. Det är stupstockar, utsorteringar, och piskor, men framför allt är det ovärdigt. Ingen cancersjuk är betjänt av de här lögnerna.

Den läkare som hörts mest i debatten – tidigare socialdemokraten och kuratorn Aina Johnsson – har figurerat i medierna förut. 2005 riktade hon likartad kritik mot Försäkringskassan (DN 15/2 2005), som då uttolkade och fattade beslut enligt den förra regeringens politik – en politik som i vissa avseenden rentav var hårdare än nuvarande.

För faktum är att i det nya regelverket prövas arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden först efter sex månader. Tidigare fanns ingen sådan spärr, utan man kunde när som helst utsättas för denna prövning.

Man skulle få leta bra länge för att hitta någon som tycker att det är en bra idé att tvinga svårt sjuka till heltidsarbete. Naturligtvis är det inte avsikten. Det har socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson sagt många gånger och det tror inte heller de debatterande läkarna. Skriver de i alla fall.

Utgångspunkten att vissa – exempelvis regeringen – skulle vara okunnig om detta är märklig. De flesta i Sverige har sett cancern på nära håll och vet vad den innebär. Vare sig den här regeringen eller den förra har skrivit regler tänkta att piska folk.

Det verkar, med andra ord, vara stört omöjligt att skriva regler som inte feltolkas. Men det betyder inte att man inte ska sträva efter att komma så nära perfektionen som möjligt.

Sent igår eftermiddag kallade Allianspartierna i socialförsäkringsutskottet till pressträff och meddelade att det nu tas ett utskottsinitiativ om att se över regelverket så att avsikten i den nya sjukförsäkringen följs.

Det är bra. Jag har förvisso svårt att se hur man kan misstolka reglerna. Redan nu har svårt sjuka och cancersjuka möjlighet till fortsatt sjukpenning på 80 procent (utan bortre parentes) efter ett års sjukskrivning.

Men om många svårt sjuka inte får nytta av denna regel behövs det uppenbarligen ett förtydligande.