Av detta skulle fp-ledningen kunna dra slutsatsen att det blivit hög tid att vässa partiets idéarbete och liberala profil. Men i stället för att göra något eget går partisekreteraren Erik Ullenhag till angrepp mot centern på DN Debatt (12/3). Han anklagar ”ledande företrädare” för att ha nyliberala åsikter och därmed ge s något att mobilisera emot. Det är minst sagt bedrövlig läsning.
För det första går Ullenhag på den gamla trista linjen att liberalism helt enkelt är vad folkpartiet för tillfället anser, och att bara folkpartister kan vara riktiga liberaler. Det låter honom mästra Maud Olofsson samtidigt som han kan tala tyst om buggning och andra färska fp-förslag. Den här ansatsen leder ingen vart. Liberalismen är mycket större än fp, och recenserande av vem som står för ”rätt” sorts liberalism skapar irritation i Alliansen utan att leda någon vart.
För det andra har Ullenhag besynnerliga belägg för centerns högervridning. Det första är att ”ledande företrädare talar om platt skatt”. Men i valrörelsen kom fp-ledaren Lars Leijonborg med en bok, där ett av de viktigaste förslagen var att man borde utreda vad platt skatt skulle betyda för Sverige. Anser Ullenhag att även partiledaren är en farlig högeravvikare?
Han klagar på centerkritiken mot arbetsrätten, men några stycken längre fram skriver han själv att den bör moderniseras, vilket fler av hans partikamrater har varit inne på. Och så varnar han för idéer om grundtrygghet i socialförsäkringarna – men det är väl en tanke som centern har odlat så länge man kan minnas?
Budskapet känns framkrystat. Uppenbarligen är problemet snarare att fp fruktar konkurrensen från ett moderniserat centerparti än genuin oro för alliansens framtid. Mot slutet av texten slår Ullenhag typiskt nog knut på sig själv och välkomnar just de idéer som han varnat för tidigare i artikeln.
För det tredje, och det är allvarligast, speglar artikeln en övertygelse om att det kommer att gå åt skogen för alliansen om man i regeringsställning bedriver en politik som skiljer sig i grunden från socialdemokraternas. Om alliansen inför platt skatt, reformerar arbetsrätten eller ökar inslaget av marknadsekonomi på hyresmarknaden, kommer man att få kritik från vänsterblocket och hotas av valförlust 2010.
Den inställningen doftar borgerligt 1970-tal och har aldrig varit någon väg till respekt eller framgång. Klart att en borgerlig regering ska stå för en ny politisk kurs och bilda opinion för borgerliga idéer.
En regering måste förstås ha folket med sig, men socialdemokratin har inte monopol på att uttolka folkviljan. Det går bra att få brett stöd för politik som grundar sig på genuint borgerliga värderingar. Det visar för övrigt skolminister Jan Björklund (fp) med all önskvärd tydlighet. Vad skulle vara kvar av hans utmärkta reformlinje ifall den Ullenhagska ängsligheten fick råda?
