Tro inte på vad det officiella Sverige säger om svininfluensan. Det finns ingen flunsa! Inget händer ju, inget har hänt på veckor
Nä. Just detta har jag inte hört sägas på sistone. Men nästan…
”Tro inte på vad det officiella Israel säger om terrorism. Det finns ingen terrorism! Inget händer ju, inget har hänt på år!”
Gideon Levy, ledarskribent på tidningen Haaretz, gestikulerar för att ge budskapet eftertryck. Terroristhotet är bara ett skräckscenario som målas upp av staten Israel för att rättfärdiga sitt agerande – och medierna är högerregeringens största kollaboratör. Inte för att regeringsfärg spelar någon roll, tillägger han. Man kan inte skilja höger från vänster ens med ett mycket sofistikerat mikroskop.
Nyss har Levy berättat om hur det var i Tel Aviv för några år sen. Rädslan på bussen. De ständiga rapporterna om självmordsbombningar. Det small, small och small. Han har inte glömt. Ändå låter han Guillouskt tvärsäker.
Det finns ingen terrorism.
Bara två dagar tidigare har jag knäppt bilder av en samling Kassamraketer som skjutits från Gaza in i den israeliska staden Sderot. Jag överväger att visa bilderna för Levy, funderar på vad hans respons skulle vara. Skulle han hävda att raketerna är regeringens skrämselpropaganda?
Nä, det tror jag förstås inte. Så verklighetsfrånvänd är han inte. Men överdrifterna underminerar hans trovärdighet. Vadå ”det finns ingen terrorism”? Det gör det ju visst.
Medier och regeringsmakt. Varje människa med självaktning liksom bara måste misstro dem. Det tillhör samtida kutym. Och visst är det nyttigt med lite skepsis. Men ibland är gränsen mellan sunt kritisk och dumt kritisk tunn och slirig.
Inför veckans Korseld med folkhälsominister Maria Larsson gjorde vi en enkät på stan. Merparten svarande sade att de inte tänkte vaccinera sig mot svininfluensan. Flera var misstänksamma mot vaccinet eller motiverade sitt beslut med ett trotsigt ”Äh, det varit så mycket om det där!”
Det finns ingen flunsa.
Har uppmärksamheten kring svininfluensan varit överdriven?
Tja. Jag tycker nog att en god del av bevakningen har varit sansad och saklig. Men visst, ställt emot influensans bedömda ”farlighet” har det varit väl många spaltmeter och väl tätt mellan regeringens pressmöten...
Krisberedskap har blivit ett slags regeringars mandomsprov. Ingen vill ha en ny tsunamikatastrof på halsen. Och om medierna är regeringskollaboratörer i uppmålandet av skräckscenarier, så är de samma regeringars fiende när en kris har hanterats illa.
Det är ingen lätt balansgång. Faktum är att vid ett större utbrott skulle svininfluensan både kunna förlama samhället och dessutom kräva liv. Vi såg nyligen ett utbrott i Skellefteå, där vinterkylan hjälper viruset fram genom luften. Samtidigt minskar antalet svenskar som tänker vaccinera sig (SvD 9/10). Ju färre som är med, desto mindre blir nyttan. Uppmärksamheten har skapat en trotsig ropa-varg-effekt.
Man kan inte regelmässigt avfärda varje riskbedömning uppifrån som daddande alarmism eller skumma försök att styra folket. Det är lika stelbent och oreflekterande som att okritiskt tro på allt man hör.
Den urbana sagan om hur makten manipulerar oss med skrämselpåhitt är inte sällan just en myt.
Terrorism finns. Influensa också. Överdrift är dumt, men underdrift är också ganska korkat.
