Arbetsrättslagstiftningen hindrar folk från att få anställning och att byta arbete när de vantrivs på jobbet. Den försvårar företagandet och bidrar till ungdomars och invandrares utanförskap på arbetsmarknaden. Att den därmed utgör en hämsko för välståndsutveckling och högre sysselsättning har konstaterats såväl i praktiskt inriktade undersökningar som i teoretiska sammanhang.

Moderata ledamöter i den borgerliga alliansregeringen hävdar å sin sida (numera) att ovanstående är nonsens. När detta (nya) förhållningssätt ska motiveras, saknas emellertid de vetenskapliga referenser som annars brukar anföras då lappkasten ska förklaras.

Motiveringen sker i stället utmed följande argumentationslinjer:

a) De flesta företagare som jag träffat säger att de inte har några problem med att leva med den nuvarande arbetsrätten.

b) Eftersom vi har så få arbetsrättsliga konflikter i Sverige, visar detta att det inte finns några problem med arbetsrätten.

c) Svenska fackföreningar är tillmötesgående och bistår företagen med undantag från turordningsreglerna i arbetsrätten om det visar sig att företaget behöver ha kvar vissa medarbetare.

d) Det är bara en mycket liten del av småföretagen som utnyttjar möjligheten till undantag från turordningsreglerna vid neddragningar.

Dessa motiveringar är intellektuella bottennapp. Inte för att de är oriktiga. Tvärtom är de i huvudsak korrekta verklighetsbeskrivningar. Bottennappet består i att beskrivningarna dels är bekräftelser på problemet, dels är behäftade med enkla felslut, vilket framkommer vid minsta eftertanke.

Enligt det första argumentets logik kan man också hävda att det inte dör några amerikanska soldater i Irak, eftersom samtliga amerikanska krigsveteraner man har träffat var vid liv. Men de företagare som inte klarade mötet med arbetsrätten och de som inte alls startar företag på grund av den, de kan man per definition inte träffa.

Med argumentet att de få konfliktdagarna skulle vara ett tecken på att det inte finns några problem, kan man lika gärna påstå finns några problem med kvinnornas situation i till exempel Saudiarabien, eftersom officiella källor knappt rapporterar några fall av kvinnomisshandel. En väsentlig orsak till de få konfliktdagarna på svensk arbetsmarknad är att svenska företag i stort sett står maktlösa mot fackliga stridsåtgärder och böjer sig hellre än att brytas.

Att fackföreningar många gånger bistår företag med att kringgå arbetsrättens regler, visar tvärtom på att lagen är ett problem eftersom den måste kringgås. Och facket kräver motprestationer för sin medgörlighet.

Politiskt riktigt illa är det med argumentet att så få småföretag utnyttjar undantagsmöjligheten från turordningen. Ty det utgår från antagandet att lättnader i arbetsrätten enbart skulle ha syftet att göra det lättare för företagen att sparka folk.

Kanske är inget av detta ett problem för nya moderater. Men det är ett problem för Sverige att en borgerlig regering har ledamöter som antingen tror på sina egna dåliga argument, eller tror att de kan få oss att tro på dem.