Iranska regimen är oroad över utvecklingen i Syrien, säger dissidenten Shirin Ebadi i en intervju med SvD.
Foto: Jacques Brinon/AP
Vår bedömning är att bomben kan vara färdig 16 till 18 månader efter ett beslut om att den ska byggas. Det uppger källor inom Israels utrikesdepartement, med tillägget att Iran hela tiden arbetar för att förkorta tiden från det att ayatollah Khamenei ger klartecken till att han ska ha möjlighet att trycka på knappen. Israel – för vilket det nukleära hotet är existentiellt – vill ha mer kraft i de internationella sanktionerna mot Iran i syfte att det beslutet aldrig ska fattas.
Vid Oslo Freedom Forum i förra veckan träffade jag den iranska människorättskämpen och fredspristagaren Shirin Ebadi. Jag frågade om sanktionerna mot Iran borde skärpas.
Shirin Ebadi: FN-sanktionerna mot Iran är militärt inriktade. De drabbar inte folket. EU har infört effektiva politiska sanktioner mot 42 personer som deltog i dödandet av politiska aktivister, frusit deras tillgångar och inför inreseförbud. Jag tycker att flera ska föras upp på den listan. Jag hoppas också att andra stater ska göra som man har gjort i EU.
CA: Hur ser du på den senaste tidens konflikt mellan den högste ledaren Ali Khamenei och president Ahmadinejad? Handlar den om makt, om politikens innehåll eller om bägge?
Shirin Ebadi: Konflikten är en politisk maktstrid. Under sin första period som president lydde Ahmadinejad helt den högste ledaren. Efter det senaste presidentvalet blev han modigare och har utmanat. Ett exempel på detta är att när han installerades som president första gången kysste han Khameneis händer, men inte när han installerades för andra gången. I fråga om om politik och religion har de samma uppfattningar.
CA: Hur har regimen i Iran reagerat på den arabiska våren?
Shirin Ebadi: Den är oroad över utvecklingen i Syrien. Man basunerar ut att Bashar al-Assad är en bra politiker medan de som protesterar är betalda av USA. När det gäller Egypten är retoriken annorlunda: man hävdar att muslimerna har drivit bort utlänningarna.
CA: Hur påverkas Irans inflytande i regionen?
Shirin Ebadi: Turligt nog är jag inte en del av maktapparaten så jag vet inte vad sägs bakom stängda dörrar. Men personligen tror jag inte den arabiska våren ligger i regimens intresse. I länder med demokrati tänker folket på sina egna intressen och vill inte vara marionett åt ett annat land. Det gäller också Syrien.
CA: Hur ser läget ut för oppositionen i Iran?
Shirin Ebadi: Den gröna rörelsen blir allt starkare. Visserligen sitter många i fängelse, men rörelsen bärs upp av missnöjda människor och missnöjet ökar hela tiden. Det gäller både brott mot mänskliga rättigheter och en försämrad ekonomisk situation.
CA: Vad tänker du på ifråga om ekonomin?
Shirin Ebadi: Enligt en rapport från Internationella valutafonden har Iran negativ tillväxt och inflationen uppgår till 22 procent. Med andra ord är läget sämre än i Irak och Afghanistan. Ekonomiska experter förutser att inflationen kommer att öka till 40 procent.
CA: I flera arabländer försöker man minska missnöjet med höjda priser genom att dela ut pengar.
Shirin Ebadi: Den iranska regimen ger kontantstöd till de fattiga, vilket är den sämsta tänkbara åtgärden eftersom det spär på inflationen. Samtidigt blir de fattiga mer beroende av regimen. Det skapar en rädsla för att kritisera – pengarna kan dras in.
CA: Hur ser din egen situation ut?
Shirin Ebadi: Jag lämnade Iran dagen före presidentvalet för att delta i en tredagarskonferens. När jag skulle återvända var Iran ett annat land. I stället reste jag till USA. Det är inte möjligt för mig att arbeta med juridiska och mänskliga rättighetsfrågor i Iran.
Min man och min syster hålls som ett slags gisslan av regimen. De har suttit i fängelse och deras pass har konfiskerats. Detta trots att de aldrig har varit politiska aktiva. Syftet är att sätta press på mig. Regimen har också konfiskerat mina tillgångar.
CA: Är du hoppfull?
Shirin Ebadi: Ja, utvecklingen i regionen kommer att påverka Iran. Iran kommer att förändras. Det är dock inte möjligt att sia om när. Men hur många var det som vid den här tiden förra året förutsåg att Mubarak skulle störtas? Ingen diktatur varar för evigt.
