För exakt fyra år sedan fick Socialdemokraterna 42,7 procent i Sifo:s väljarbarometer. Då hade Mona Sahlin suttit i ett halvår som partiledare och man hade ökat ytterligare 3,4 procentenheter från ett redan gott utgångsläge. Siffrorna höll i sig fram till senhösten 2008, då det blev allt mer uppenbart vilken politik Sahlin skulle föra och med vilka hon skulle genomdriva den.

På ett sätt befinner sig Håkan Juholt nu där Sahlin var för fyra år sedan. Men skillnaden är uppenbar.

I dagens Sifo har nästan ingenting hänt jämfört med i den förra. Endast Folkpartiets nedgång till 5,8 procent är tillräcklig för att kunna säkerställas statistiskt. Andra partier ligger still. Alliansen får sammanlagt 47,1 procent medan S+V+MP får 46,1.

Socialdemokraterna får 31,8 procent, vilket är lite intressant, för de borde ju öka. Men förändringen (-1) är som sagt så liten att den inte är statistiskt säkerställd. Även i förhållande till valresultatet 2010, som med 30,9 procent innebar det sämsta socialdemokratiska valet någonsin, är förändringen obetydlig. Säga vad man vill om Juholt, men han rör sig inte i onödan.

Frågan är närmast vad som kommer att hända med hans opinionssiffror när han förklarar vilken politik han vill driva och med vilka han vill genomföra den.