Trots kraftig lågkonjunktur är det många svenskar som ger pengar till välgörenhet och frivilligorganisationer. Förra året skänktes 4,8 miljarder kronor, 300 miljoner mer än året dessförinnan, rapporterar SvD (22/12). Det är ganska storslaget.
Ändå ger svenskar generellt mycket mindre till välgörenhet än människor i många andra länder. Det är också förståeligt. När staten är väldigt närvarande blir det civila initiativet lätt svagare.
Men detta kan inte omedelbart lösas med att den offentliga verksamheten rullas tillbaka. I Sverige finns tyvärr inte ett vibrerande civilsamhälle därunder som bara väntar på att få blomma upp.
För att givmildheten hos privatpersoner till exempel ska bli ännu större måste politiken förmodligen skapa jordmån för det.
På Brännpunkt (10/11) skrev Sektor 3, en tankesmedja som sörjer för det civila samhället, att avdragsrätt för gåvor nästan i ett slag skulle leverera 900 000 nya givare. Enligt en opinionsundersökning säger sig var tredje svensk vara villig att börja ge, eller öka sitt givande, om man kunde dra av det på skatten. Här finns en tråd som regeringen borde börja dra i.
Att införa avdragsrätt för gåvor och stimulera människor till att ge mer är inte bara viktigt för frivilligorganisationernas skull. I det längre perspektivet behöver vi helt enkelt ett mer livaktigt civilsamhälle vid sidan av staten, både som komplement och som motvikt.