Oavsett vem det nu är som förbereds i det fördolda för att ta över som socialdemokratisk partiordförande nästa månad fick vederbörande sten på börda igår. Partiets kriskommission lade fram sina idéer till Omstart för socialdemokratin och de gör inte den blivande ledarens uppgift lättare. Förväntningarna från Rörelsen har länge varit glasklara: ”Du ska ta oss till täten igen.” Och nu har kriskommissionen lagt till: ”Och du ska göra det i en Volvo Amazon.”

Glöm erfarenheterna från 2006 och 2010. Inför valet 2014 är det 1964 som gäller. Då fick Socialdemokraterna 47,3 procent av rösterna och blev större än de borgerliga partierna tillsammans, och då var tron intakt på politiken som drivkraft för förnyelsen på snart sagt alla områden i livet. Och Amazonen gick som tåget.

Kriskommissionen och dess underkommissioner har haft sammanlagt mer än 50 ledamöter, och resultatet har klara drag av gemensamma nämnare. Eller, för att vara mer precis: Vänstersidan har haft initiativet och fått sätta allt på pränt som högerflygeln till nöds har kunnat acceptera. Alla ståndpunkter är inte vänsterns men färdriktningen är helt klart vänsterut.

På presskonferensen i högkvarteret på Sveavägen 68 framhöll också kommissionsledamoten Morgan Johansson särskilt att kommissionens rapport inte har något att göra med New Labour eller De nya moderaterna. Förslagen handlar om ”back to basics” och att söka sig åter till en mer ursprunglig hållning.

Rapporten kunde ha hetat Mona Sahlin bor inte här längre. Vid Jobbkongressen 2009 beskrev man sig som ”det nya företagarpartiet”, men de ambitionerna är som bortblåsta. För kriskommissionen är företagen antingen stora och bovar i ett globaliseringsdrama eller små stackare i behov av politisk hjälp.

”Vi har ofta sett till företagens behov men ibland glömt bort företagaren eller entreprenören”, sade Sven-Erik Österberg på kongressen 2009. Kriskommissionen ger honom inte fel. På rapportens 118 sidor förekommer ordet ”företagare” vid ett tillfälle, som inte har med företagande att göra, och entreprenörer är precis som 1964 skummisar som hyr in arbetskraft på dåliga villkor. Man intresserar sig över huvud taget inte för drivkrafterna bakom entreprenörskap, innovationer och ambitioner i yrkeslivet, och ekonomisk utveckling tycks inte kräva något mänskligt engagemang för att bli av. ”Ekonomiska värden skapas i föreningen av arbete och kapital”, skriver man i ett omvärlds- och analyskapitel, som bär med sig en omisskännlig pust av senmarxism.

Kriskommissionen öppnar för skattehöjningar men vill inte gå in på vilka skatter som ska höjas, eftersom det bör tas ett helhetsgrepp om skattepolitiken. På utgiftssidan är man däremot inte lika buskablyg utan listar en lång rad områden där det behövs större satsningar. Det allmänna ska inte bara bygga mer järnväg utan höja ersättningsnivåer, subventionera småhus i storstadsområden och bättra på pensionssystemet. Staten är svaret på varje fråga.