Mitt Romneys europeiska resa gav upphov till så många klavertramp att det lät som ett olyckligt dragspelsnummer. Men även Barack Obama har haft grodproduktionen i gång. För ett par veckor sedan höll han ett tal i Roanoke, Virginia, och en passage därifrån har fått vingar och sveper fortfarande runt på nätet. Den som söker efter ”You didn’t build that” får hur många träffar som helst.

Vad sade han? Att de som har byggt upp ett företag inte ska känna sig alltför sturska, för de har inte gjort det på egen hand: ”Om du hade framgång var det någon som hjälpte dig under resans gång. Någonstans i ditt liv fanns en storartad lärare. Någon hjälpte till att skapa detta otroliga amerikanska system, som vi har, som ger dig chans att blomstra. Någon investerade i vägar och broar. Om du har ett företag – du byggde inte det. Någon annan fick det att hända.”

Det fick Obamas kritiker att gå spinn. Nu har han en gång för alla bevisat vad man trott: att han ser det offentliga som motorn i samhällsmaskineriet och näringslivet som ett direkt resultat av politikers kloka beslut. Det vimlar av bildmontage där presidenten pekar på allt från sandslott till bäverdammar och säger: ”Du byggde inte det där!”

Obamas anhängare svarar ilsket att formuleringen har tagits ur sitt sammanhang. Poängen var bara att företagarna är del av en större samhällsväv och att de måste förstå att sätta värde på det.

Kritikerna skjuter in sig på budskapets bokstav i stället för dess andemening, det blir ofta rätt fånigt. Anhängarna, å andra sidan, vill inte erkänna att denna andemening trots allt är att spela ned individens betydelse. Obama trycker hellre på att det krävs en bra miljö för att entreprenörer ska lyckas än på att det behövs bra entreprenörer för att ta vara på miljön.

I själva verket är både infrastrukturen och entreprenörerna oumbärliga. En del tror att individernas tid är förbi och att det bara är kollektiva processer i storföretag som gäller, men efter att ha ägnat en del av sommaren åt Walter Isaacsons lysande biografi över Steve Jobs är jag mer övertygad än på länge om de enskilda människornas betydelse i historien. Hade Apple blivit Apple utan Jobs om bara produktionsförhållandena hade varit de rätta? Icke.

Politiker som vill göra en insats för tillväxt och utvecklingskraft måste engagera sig i villkoren för entreprenörer. Ska man ta stora risker måste det finnas hopp om rejäla belöningar. Ska man kunna rekrytera bra folk kan inte osäkra personaloptioner beskattas som säkra inkomster.

Samtidigt måste de satsa på kärnuppgifter som inte alltid ger snabba politiska poäng men däremot skapar jordmån för långsiktig utveckling: utbildningssystemet, forskningen, rättsstaten, den fysiska och intellektuella infrastrukturen.

Främja individerna och det genuint gemensamma.

Däremot behöver politikerna inte bli företagare själva. De behöver inte peka ut framtidsbranscher, och de kan ta det lugnt med att skapa fonder som bara kan komma vissa till del. Vad gäller myndigheter för tillväxt är måstena få.