Månadens Sifo-mätning är inte så dramatisk. Jämnt mellan blocken. Alla förändringar inom felmarginalen. Ändå sänder den ytterligare en plågsam påminnelse till Centern och Kristdemokraterna att något måste ske. Partierna har parkerat sig runt riksdagsspärren sedan stödröstarna återvänt till Moderaterna.

Det går inte direkt att uppmana Maud Olofsson och Göran Hägglund att skärpa sig. De vet nog att något måste göras. Det är snarare alla tvekande försök att profilera sig som är problemet. C har blivit det pigga småföretagarpartiet, KD värnar familjen. Dessvärre verkar större delen av väljarkåren prioritera annorlunda, eller tycka att en bredare politisk profil är ett intressantare alternativ.

I takt med att M har blivit mindre ideologiskt för att tilltala bredare väljargrupper har möjligheten att finna sitt eget utrymme inom borgerligheten gått mot noll. De tidigare spärrarna hos en del icke-socialistiska väljare att rösta på M har släppt.

Var finns framtiden för småpartierna i ett sådant klimat? Att hitta nya profilfrågor som måste jämkas i alliansförhandlingarna? Svaret är att det bara finns två vägar. Ett sätt vore en tydligare ideologisk profilering. Men utrymmet är litet, och risken för att hamna i forna tiders borgerliga internbråk är överhängande. Det är hög tid att börja tala om en borgerlig valallians igen.