I mitten av 1990-talet visade det sig att världens då blodigaste terrorgrupp GIA lät publicera sitt nyhetsbrev Al Ansar från Sverige. I Al Ansar skrev män som senare skulle bli ökända terrorister i al-Qaida och andra terrorismförespråkare. Nyhetsbrevets kontaktadress gick till den 43-årige svensken Abu Qaswarah. Det var ingen slump att det blev Sverige. I en intervju har en av skribenterna (Abu Hamza, mest känd som hatpredikanten i Finsbury som har en krok i stället för hand och lapp för ögat) förklarat varför. Till en början hade arbetet med propaganda bedrivits från Frankrike, som ju är naturlig hemvist för många nordafrikaner.
”Men direkt slog franska myndigheter till kraftfullt för att förhindra nyheterna från att höras. De tvingades då flytta till andra länder, där det fanns mer yttrandefrihet, som England, Sverige och andra. Det var då Al Ansar började ges ut på veckobasis, mest för att ge stöd åt GIA.”
Inom jihadiströrelsen har man alltså länge varit väl medveten om Sveriges tolerans. 43-åringen, och alltså al-Qaida, har dragit nytta av det.
Hösten 2001, när talibanernas Afghanistan invaderades, stod CNN:s reporter i direktsändning och visade upp vad som hittats i ett av al-Qaidas gömställen i Jalalabad. Det var passhandlingar, giftgasrecept – och flygbiljetter i 43-åringens hustrus namn.
Åtminstone sedan 2002 har USA (och Sverige) haft uppgifter om att 43-åringen utbildats i al-Qaidas träningsläger i Khalden, Afghanistan. Det lägret har tränat tre av kaparna från den 11 september – samt inte minst den ende av de nuvarande fångarna på Guantanamo som bott i Sverige.
Man kan förvånas över att 43-åringen trots kännedomen om detta därefter kunnat bo och verka i Sverige. Men så fungerar den modell vi valt. Utgör man inget direkt hot mot Sverige kan man verka tämligen fritt.
Däremot deltar vi i internationellt informationsutbyte. Säkerhetspolisen har sedan urminnes tider haft ögonen på 43-åringen. De som har umgåtts med honom eller vistats i hans så kallade moské i Brandbergen har iakttagits. Så sent som i augusti skrevs det om en 29-årig man som nu ”försvunnit” i Marocko. Han brukade besöka lokalen, sade vännerna. I Marocko sitter också en 55-årig svensk medborgare dömd för terroristbrott. Även han är känd Brandbergenbesökare. Informationen tycks ha nått till Marocko. Är det renhårigt?
Andra slipper igenom. I vintras avslöjade ledarsidan att en stockholmare kallad Abu Mua’az tagit värvning i al-Qaida i Irak. ”Det finns ingen formell juridisk möjlighet att stoppa folk som vill åka ut ur landet och delta i sådana aktiviteter”, sa Mats Paulsson vid Säkerhetspolisen då.
Till Somalia har vidare flera svenskar rest för att delta i jihad, en svensk medborgare är ledare i Shabaab, den ledande terroriströrelsen där.
Lagen hade inte givit möjlighet att stoppa 43-åringen ens om vi velat. Det är den modell vi har. Frågan är om den är rimlig. Rent egoistiskt tycks den fungera. Sverige lider inte av terrorhot. Men vi är ju inte det enda landet på jorden.
