Enligt den svenska självbilden är vi lite bättre och lite hederligare i detta land. Vi bråkar inte utan är överens, vi har förtroende för staten och betalar snällt vår skatt. Enligt samma världsbild finns inte heller någon korruption utom möjligtvis i Göteborg. Förutom mutskandalerna som avslöjats inom bolag och förvaltningar där, visar även SOM-institutets mätning att göteborgarna är mer accepterande till korruption och tror att den är mer utbredd där än i andra städer. Fast egentligen handlar det kanske bara om att göteborgarna är mer realistiska. För muthärvorna där är inte de enda skandalerna.

Erik Paulsson, ordförande i Fabege och storägare i Peab, har åtalats för grov bestickning efter att 906250 kronor betalats ut till Solnas tidigare stadsdirektör, Sune Reinhold i samband med bygget av den nya nationalarenan. Det är en av nio mututredningar med kommunal koppling som pågår just nu i Sverige.

Ändå kallar Claes Sandgren, professor i civilrätt vid Stockholms universitet och ordförande för Institutet mot mutor, dessa skandaler för ”repor i samhället” i en debattartikel i DN (10/10). Transparency Internationals årliga mätning visar ju att Sverige är minst korrupt i världen, av 178 länder ligger vi på plats 4. ”Inget tyder på att Sverige blivit ett mer korrupt land”, skriver Sandgren.

Han anser att det handlar om en mytbildning av medier, forskare, debattörer och andra som vill ha uppmärksamhet. Det är ett märkligt påstående med tanke på att de flesta affärer avslöjats av whistleblowers som slagit larm varefter rättväsendet och medierna har börjat utreda saken. Och de som pekat på oegentligheter blir ofta utfrysta och saknar dessutom skydd i lagen trots att de rakryggat visat mod och moral.

En erfaren ekonomisk utredare säger att det som hänt i Göteborg sker överallt i Sveriges kommuner, det når bara inte ut till allmänheten.

Enligt Inga-Britt Ahlenius, en av världens mest respekterade utredare av korruptionsfrågor, är ett grundläggande problem att det inte finns någon extern oberoende granskning av kommunerna och deras förvaltningar. Detta ger en grogrund för vanskötsel och korruption.

Ahlenius som ständigt utmanat svenska staten, EU och nu senast FN och rakryggat avslöjat oegentligheter är frustrerad och besviken över att man inte tar tag i dessa saker utan sopar allt under mattan och låtsas att allt är bra.

Internationellt sett betecknas korruption som missbruk av makt- eller förtroendeställning för personlig förmån eller till förmån till en annan person eller grupp till vilken man har en beroendeställning. Med den beteckningen innefattas också svågerpolitik och den vänskapskorruption som i Sverige kan betecknas som informella cirklar eller kontaktnät. Storbritannien och USA har betydligt hårdare antikorruptionsbestämmelser än Sverige. Om ett företag frivilligt framträder, vittnar och förser myndigheter med information, så ska det och dess företrädare kunna få strafflindring.

Men i Sverige är allt bra. Här finns inte terrorism, korruption, eller något annat dåligt. Här är allt precis som det ska vara.