Partierna är inte längre de folkrörelser de en gång var. Inte ens folkrörelsepartierna. Inte ens i Sundbyberg, en kommun med långvariga S-styren och särskilt uppmärksammade förstamajfiranden i bagaget. Det räcker inte för partierna att finnas, det krävs mer för att få folk engagerade.

I Sundbybergs kommun pågår för närvarande ett nyskapande experiment som de lokala Socialdemokraterna ska ha all ära för att de provar på – primärval.

Ett flygblad slank in på hallmattan och för en gångs skull berättade det inte varifrån jag snabbast kunde ringa hem en pizza. Istället var det en inbjudan att hjälpa S i Sundbyberg att ”ta fram våra toppkandidater inför kommunalvalet 2010”.

På bladet finns en lista bestående av 30 kandidater, alla sugna på att ställa upp till val i kommunen nästa år. Som Sundbybergare får jag kryssa för fem favoriter för att på så vis puffa dem högre upp på den verkliga valsedeln. Antar jag. Det framgår inte riktigt hur rösterna ska räknas och viktas när primärvalen – som pågår mellan den 3 och den 17 december – väl är över.

Förfarandet har lite barnsjukdomar. Valhemligheten är en viktig demokratisk komponent och bör hållas högt även i små experiment som detta. Men den som vill kryssa favoriter i Sundbyberg måste komma över eventuell blygsel. Utskicket som ska returneras med kryss kräver att man uppger namn och adress samt verifierar sitt invånarskap genom att kryssa för ett ”ja”.

Förvisso utlovar de att alla personuppgifter ska skiljas från själva rösten, men ur integritetssynpunkt känns det inte klockrent.

Förresten är jag osäker på om jag verkligen får vara med. Rösta får den som inte är ”politiskt aktiv i andra politiska partier eller andra partiers ungdomsförbund”. Det har jag visserligen aldrig varit. Men hur ser rörelsen på en ledarskribentska med borgerliga böjelser? Gråzon?

Nå, frånsett barnsjukdomarna ska S i Sundbyberg ha en eloge för att de genomför denna förnyelse. Det är bra mycket piggare än det halvdana lyft som personvalet får i och med veckans kommande regeringsförslag på basis av grundlagsutredningen.

Visst är det en förbättring att personvalsspärren sänks från åtta till fem procent, men den skärva av ökat inflytande som väljarna får (från och med valet 2014) kommer fortfarande att göra det i stort sett omöjligt för framför allt storstadsväljare att påverka med personkryss. Så mycket genomslag som fem procent av kryssen är det svårt för en ensam kandidat att få – såvida han eller hon inte är välkänd sedan tidigare både inom och utom partiet.

Bäst vore förstås om spärren togs bort helt. Så långt ville nu inte Grundlagsutredningen gå. Och det lär inte heller regeringen göra. Men i Sumpan finns ett demokratiskt litet vattenhål för väljare törstiga på inflytande.