I dag är det val till representanthuset i Nederländerna. Opinionsmätningarna pekar på att väljarstödet rasat för den antiislamiske Geert Wilders och hans Frihetsparti, som stundtals har varit störst. Men ändå ser det ut som om att han kommer att fördubbla antalet mandat, och bli trea eller fyra.

I den nyutkomna boken Fallet Wilders – Holländarna, Islam och den mångkulturella drömmens död (Timbro) redogör den svenske journalisten Roland Zuiderveld, själv bördig från Holland, för den spektakuläre Wilders karriär. På samma gång som man får en bakgrund till landets integrationsdebatt och -politik beskriver Zuiderveld de populismens mekanismer som Wilders bemästrar till fulländning.

Man kan betrakta boken som ett komplement till Ian Burumas hyllade Mordet i Amsterdam: Theo van Goghs död och toleransens gränser (Natur & Kultur 2008). Titelpersonen blir en ingång till en berättelse om ett land i förändring. Hur blev det så här?

Zuiderveld spårar Wilders framgångar till ett multikulturalismens misslyckande. Holländsk välmenande tolerans, som varit en självklar del i den nationella överideologi som skapat såväl coffee shops som sexbutiker, har samtidigt lett till segregering och parallella samhällen efter kulturella, etniska och religiösa linjer. Kritik har varit svår att framföra, eller brännmärkts som rasistisk eller kolonial.

I detta polariserade debattklimat framstår populisten som sanningssägare och övriga politiker som profillösa efterföljare.

Populisten Pim Fortuyn, som menade att invandringen var ett hot mot homosexuella, frystes på sin tid ut av de etablerade partierna. Bara några år efter att han mördades i maj 2002 har dock samma partier genomfört mycket av hans föreslagna skärpningar av invandringspolitiken.

Polariseringen kvarstår, nu med den guldlockige och oresonlige Wilders som exploatör. Han vill förbjuda koranen, och säger att islam är ett slags fascism: ”Den islamska ideologin är ett hot mot vår frihet. Ju mer islam vi får, desto mindre fritt kommer vårt land att bli.”

Att Wilders åtalats, lever under konstant dödshot och inte kan flytta sig en millimeter utan livvakter, tar många till intäkt inte för att han är en samhällsundergrävande extremist, utan för att han har rätt.

Finanskrisen har dock flyttat fokus från integrationsfrågorna, varför Nederländerna inte heller efter dagens val lär få en populist till regeringsbildare. Däremot kan Wilders bli inbjuden till en ny regeringskoalition.

Roland Zuiderveld menar att såväl kristdemokraterna som de liberalkonservativa tänker att en sådan koalition, där Wilders skulle bli tvungen att ta ansvar, kan stävja populismen.

”Vad händer om Frihetspartiet släpps in i den politiska värmen och Geert Wilders får vara med om att ta ansvar för landets skraltiga finanser, samtidigt som han ska höja pensionerna, behålla rätten att gå i pension vid 65 års ålder, sänka skatterna och ge mer pengar till rättsväsendet?”

Oavsett svar är det en tragisk utveckling, och en varningsklocka för övriga Europa. De förenklade lösningarna vinner mark när etablerade partier hukar. I skuggorna väntar populismen.