Den 16 november 2009 dog Sergej Magntiskij i ett ryskt fängelse. Misstankar om att han hade blivit överkörd av rättvisan dök omedelbart upp, eftersom Magnitskij häktats efter att ha anklagat polisen för skattefusk riktat mot det amerikanska företag som han arbetade för. Den internationella kritiken stod som spön i backen.
Mot bakgrund av hur det ryska rättsväsendet fungerar väckte det viss optimism att president Medvedev krävde att åklagarämbetet skulle ta upp fallet. Fängelseledningen erkände att fel hade begåtts. En medborgarkommission gick i gång med att granska vad som hade hänt. Utrustade med politisk uppbackning fick man fram fakta i målet. Läkare och tjänstemän vågade berätta.
Istället för att få stå till svars hade de anklagade poliserna svarat med att åtala det amerikanska företaget för skatteflykt och försökt tvinga Magnitskij att ställa upp som vittne. Han vägrade och klagade i stället över att han häktats på felaktiga grunder och på dålig behandling. Han straffades genom att inte få vård för gallsten och en krånglande bukspottkörtel (ja, det gör ont). Detta ledde till att han dog. Kommissionen drog slutsatsen att ansvar måste utkrävas.
En officiell kommission från åklagarämbetet kom däremot fram till att Magnitskij drabbats av hjärtfel och att ingen hade gjort något fel. Inrikesministeriet lät hylla de poliser som hade satt honom i fängelse och, i höstas, på årsdagen av hans död kungjordes att det i själva verket var Magnitskijs som var skyldig till skattebedrägeriet.
Av allt att döma kommer inget ansvar att utkrävas för Sergej Magnitskijs död. Medborgarkommissionens medlemmar har bytts ut.
Skyldiga. Så löd domen mot oligarken Michail Chodorkovskij och hans medarbetare Platon Lebedev för att ha förskingrat oljebolaget Yukos olja. De har redan tillbringat sju år i Sibirien efter en politiskt motiverad dom för skattefusk. Chodorkovskij hade utmanat Vladimir Putin i politiken – och det gör man inte ostraffat.
I sin slutplädering sade Chodorkovskij att oavsett utgången kommer domen att gå till historien. Ett frikännande skulle ha varit ett steg i rätt riktning, men istället understryks nu att Ryssland är på fel väg. Domaren har ännu inte fastställt straffet men åklagarna har krävt ytterligare fjorton års fängelse.
Inför domen uppmanade president Medvedev till att inte spekulera i målet, utan låta domstolen avgöra skuldfrågan. Det är faktiskt rena skämtet. I Ryssland blundar Fru Justitia på alla sätt.
Då och då låter Medvedev som om han har en positiv reformagenda, men det räcker inte med att säga rätt saker. Och vad man faktiskt gör borde vara vägledande för EU:s och USA:s Rysslandspolitik. Istället är det är det ”reset” som gäller – senast manifesterad i Frankrikes försäljning av minst två toppmoderna amfibiefartyg av Mistralklass.
