I riksdagen känner man sig kränkt för inget

Birgitta Sellén , centerpartistisk riksdagsledamot sedan 1998, har det inte så lätt på jobbet, om man får tro det senaste numret av Lag & Avtal (5/2008). Tidskriften har frågat våra riksdagsledamöter om de känt sig diskriminerade i arbetslivet.

Sellén har ”känt sig könsdiskriminerad vid ett flertal tillfällen under sina tio år i riksdagen”. Men som kvinna av den gamla stammen, som ”lärt sig svälja mycket och inte säger ifrån”, talar hon ut först nu.

”Om jag sagt något och lagt fram en idé, så har det hänt att ingen lägger notis om det eller kommenterar vad jag sagt.”

För vänsterpartisten Siv Holma, född 1952, känns tillvaron om möjligt värre. Hon har inte bara ”känt sig diskriminerad” på grund av kön utan även etnicitet och ålder. ”Jag kände mig kränkt”, säger hon om sin tid i finansutskottet.

”Man förminskade mig väldigt starkt. Jag hade noll och ingen kompetens, påstod man. Det var det värsta jag varit med om. Då gick jag in på toaletten och grät.”

Unge moderaten Patrik Fors-lund är ytterligare ett exempel. En delegation från Cypern skakade hand med alla, men ”när det var dags att hälsa på mig, som var lite yngre än de andra, så vände de bara på klacken”.

”Diskrimineringen tar sig ofta små subtila uttryck”, menar social- demokraten Maryam Yazdanfar, född 1980. Det gäller att vara vaksam. ”Bland annat har hon noterat hur hennes äldre manliga kolleger brukar hälsa på var- andra. Kamratligt, glatt, och kors och tvärs över alla partigränser. Men aldrig att de är tjenis med henne.”

Men det tar inte slut där. Yazdanfar säger att man dessutom känner sig ”dubbelt diskriminerad” när man inte blir trodd utan ”bara anses som lättkränkt”.

Det finns ingen anledning att vara elak här. Men kan det inte finnas en enda annan orsak till att Siv Holma förklarats inkompetent av kolleger i finansutskottet (kanske rentav samma egenskaper som gör att hon tycks fungera bra i kulturutskottet)? Kan det inte vara så att Birgitta Selléns envetna kamp för hemslöjdsfrågor och Bildens Hus i Sundsvall förbigås med tystnad av helt rationella skäl? Kan det inte vara så att cyprioterna misstog Patrik Fors­lund, då 24 år, för en hjälpreda? Och kan det inte vara så att Maryam Yazdanfars svårigheter att bli tjenis med de gamla farbröderna i korridorerna beror på att, ja, de är gamla farbröder?

Enligt enkäten har en av fem riksdagsledamöter upplevt sig diskriminerad i arbetslivet – en dryg tredjedel av dem i sitt arbete i riksdagen. Vänsterpartister är klart överrepresenterade. Kön, ofta i kombination med ålder, är den vanligaste grunden.

Men man får intrycket att de svarande ledamöterna greppar vilket halmstrå som helst för att kunna påvisa en misstänkt orätt. Att de aktivt letar efter möjliga kränkningar. Kanske är det viktigt för dem att visa att de represen-terar en svag grupp.

Den amerikanske journalisten Hunter S Thompson, salig i åminnelse, påpekade klokt att det faktum att man är paranoid inte behöver utesluta att man är förföljd.

Men vet man inte vad som är paranoia och vad som är hot blir livet lika jobbigt som för våra riksdagsledamöter.