Ibland känns Absurdistan väldigt nära. Ofta inte längre bort än Lidingövägen 24 i Stockholm. Alltså Högkvarteret. Personalförsörjning är det senaste exemplet på att alla uniformer som glittrar inte är guld värda.

Försvarsmakten skryter gärna med att vilja vara en exemplarisk arbetsgivare. Men i verkligheten skickar man hotelsebrev till sina officerare och civilanställda med gamla kontrakt: Var god välj mellan att säga ja till utlandstjänstgöring eller bli avskedad.

När brevet dök upp var Björn (nu också känd som bloggaren Chefsingenjören) inställd på att tjänstgöra i Afghanistan med början i december. Han reagerade dock både på tonen och att tvingas skriva på in blanco. Ja, till saken hör att anställningsvillkoren inte klarats ut. Den lag som ska reglera saken är inte heller antagen.

Björn (major och flygingenjör) svarade ja på frågan om utlandstjänstgöring men med reservationen att villkoren skulle vara på plats och facket med på noterna.

Som en del i förberedelserna inför Afghanistan lyckades Björn komma med på en topputbildning i Nato-regi. På plats i Holland fick han SMS från Högkvarteret med beskedet att hans ja med reservation skulle behandlas som ett nej.

Efter ytterligare några turer utan direktkontakt fick han följande SMS:

”Efter dagens beredning är PERSDIR beslut: Du skall på måndag 29 nov kl 1000 vara på Tre Vapen (rum meddelas vakten). Då kommer du att meddelas uppsägning, vilket innebär att utbildningen i Holland ska avbrytas omedelbart. Vid mötet kommer PERSS, JUR samt ATO att delta. PUA PERSDIR /Jan Otterström”.

Det var bara att packa och dra.

Men 95 procent har tackat ja, brukar ÖB och försvarsministern säga. Jodå, men i verkligheten är försvarets anställda förbannade över att ha känt sig tvingade att tacka ja.

Hur tänker man då på Högkvarteret? Vill mönsterarbetsgivaren bli av med folk till varje pris (skattebetalarna har investerat minst 50 miljoner i Björns utbildning)? Många fler reklamfilmer?

I går presenterades utredningen Personalförsörjningen i ett reformerat försvar som anger ramarna för tidsbegränsade anställningar för gruppbefäl, soldater och sjömän. Utredaren Thomas Rolén adresserar rätt problem och balanserar väl behovet av lagstiftning vis-á-vis avtalsfrihet. Det finns rum för flexibilitet. Om det kommer att fungera eller inte är dock en helt annan sak.

Inte minst undrar jag om Högkvarteret mäktar med den roll som Rolén förutsätter att man ska spela (samarbete med civila arbetsgivare, system för meritvärde och karriärväxling): Jag säger bara Björn.

Om allt går som det ska, tror Rolén att utredningen kan bli lag någon gång 2011–2012. Alltså minst två år efter det att beslut togs om att avskaffa värnplikten...