Småvägarna tvärs genom skogen från 27:an var plogade, trots att timman var tidig och att det hade snöat under natten. Först under sista biten blev körningen till vintersport, och jag hade otypiskt bra med tid när jag kom fram till Abstracta och blev invinkad på parkeringen. Då fanns där ännu gott om plats men det dröjde inte länge innan folk fick börja ställa på gatan. Årets Möbelriksdag i Lammhult drog bra med deltagare. Det kom 50 procent fler än i fjol.
Lammhult ligger vid riksväg 30 mellan Växjö och Jönköping. Sett till folkmängden är samhället litet, men ambitionerna och energin är desto större. Man profilerar sig som huvudstad i det småländska Möbelriket och tack vare kunskapstraditionen, entreprenörsandan och det lyckade samarbetet mellan kommun och företagsamhet har man blivit framgångsrik. Här finns visserligen inte längre 15 möbelfabriker som på 1960-talet, men i gengäld är företag som Lammhults Möbel (där Abstracta ingår) och Norrgavel moderna succéer och välbekanta för en vid publik.
Möbelriksdagen är en endagskonferens, dit företagare, formgivare och företrädare för det offentliga kommer för att för att få inspiration, uppdateras i gemensamma frågor och träffa varandra. Den arrangeras av samarbetsorganisationen Möbelriket med den outtröttlige Johan Sjöberg som primus motor. Sjöberg är entreprenör och investerare i en rad företag inom och utanför möbelbranschen, men han har också ett genuint engagemang för bygdens utveckling. Det är ingen slump att skärmen på Möbelriksdagens scen bar parollen ”Tillsammans bygger vi Småland”. Här finns en insikt om att näringslivet och det omgivande samhället är beroende av varandra och att företagsamhet är ett allmänintresse.
– Krisen drabbade oss hårt. Samtidigt blev den en viktig påminnelse om att vi inte får slå oss till ro, sade landshövding Kristina Alsér i sitt invigningstal.
Det blev en naturlig introduktion till Trä- och Möbelföretagens vd Leif G Gustavsson, som stod för ett av dagens hetare samtalsämnen när han visade att försäljningen från Kina till Sverige ökar kraftigt och nu uppgår till cirka en femtedel av hela möbelimporten. Priserna är låga och kvaliteten blir allt bättre. Att man har råvaran in på knuten i Möbelriket ger inga garantier, ej heller att man har varit duktig förut. Här finns samma behov av ständigt förbättringsarbete i företagen – och modernisering av näringspolitiken – som i andra branscher.
Jens Spendrup hade fått mest tid, en hel kvart, av dagens 60 (!) talare, och det föll på hans lott att slå an det bredare perspektivet. Han uppehöll sig vid att vi har så få aktiva företagare i Sverige. Det är, som han sade, brist på dem som ska ta över.
Han berättade om en gästföreläsning på Handelshögskolan i Stockholm, där professorn tagit honom åt sidan i kaffepausen och sagt att de här studenterna nog inte var så intresserade av allt det här om att driva eget. De vill inte bli företagare, förklarade professorn, utan de vill bli tjänstemän i finansvärlden; de vill bli rika. Det är ingen rolig inställning, menade Spendrup, och där hade han Möbelriksdagen med sig.
Strax därefter frågade han varför det inte anses vara ärofullt att bli förmögen på hårt arbete i Sverige.
Hur ska han ha det, kan man undra. Ska det vara fult eller fint att vilja tjäna pengar? Är ekonomin en stark drivkraft för blivande företagare, eller är det andra, mer ideella värden – att vara oberoende, att vilja förverkliga en idé – som gäller?
Jag tror att Spendrup har rätt och att paradoxen är skenbar. De som bara tänker på snabba pengar blir inga bra företagsbyggare. Sådant kräver långsiktighet och ansvarstagande, och det behövs opinions- och normbildning till förmån för sådana värden. Men därav kan man inte dra slutsatsen att ekonomiska villkor är ointressanta. Det är och förblir väsentliga risker förknippade med att bryta upp, starta eget och anställa, och de möjliga belöningarna måste stå i proportion till risken. Det gäller inte minst många högutbildade som har trygga, välbetalda karriärer i storföretag som alternativ.
Alltför få svenskar väljer företagarbanan. Vill vi ändra på det behövs både attitydpåverkan och ett generösare regelverk.
Statsministern kan styra våra blickar och bidra till bilden av vad som är viktigt, sade Spendrup. Men riktar Reinfeldt vår uppmärksamhet mot entreprenörskapet? I valet stod arbetslinje mot bidragslinje, men var fanns företagarlinjen?
Den finns i varje fall i Möbelriket. Här möts man av en attraktiv mix av idealism och realism: en vilja att få ta fram vackra och ändamålsenliga produkter, bygga lönsamma företag och skapa en attraktiv livsmiljö.
Jag lämnade Lammhult med många positiva intryck och en rejäl form från grannsamhället Vrigstad i bagaget. Johan Sjöberg är eldsjäl även i Ostkakans vänner.
PJ Anders Linder är politisk chefredaktör i SvD. pj.anders.linder@svd.se
