För Socialdemokraterna har veckan varit kriskommissionens. För Moderaterna har den varit hyresrättens. Men vad som verkligen skulle behövas är en kriskommission för hyresrätten. Det blir bara tydligare att hyresmarknaden inte fungerar i det växande Sverige – och att själva växtkraften försvagas om inget händer.
Det är ingen slump att Stockholms handelskammares vd, Maria Rankka, skriver på Brännpunkt (18/1) och vill rädda hyresrätten. Hennes medlemsföretag kan inte rekrytera som de skulle vilja när blivande medarbetare inte kan hitta bostad. Att småhus och bostadsrätter kostar mer i Stockholm än på andra håll i landet är inte ägnat att förvåna. Men det är helt orimligt att det ska vara åratal i väntetid för ett förstahandskontrakt på en hyreslägenhet. Så kan man inte ha det i ett dynamiskt samhälle.
Och så måste det inte heller vara. Man behöver inte åka längre än till Oslo eller Helsingfors för att hitta huvudstäder med en bostadsmarknad som fungerar.
Med en helt annan frihet i prissättningen än i Stockholm har det blivit lönsammare att bygga nytt, det befintliga beståndet används långt effektivare och människor klamrar sig inte kvar vid förstahandskontrakt som om de vore familjesilver. Norrmän och finnar blir för all del utan braskande rubriker om att makthavare har fått det oerhörda privilegiet att hyra en trerummare, men det verkar de klara sig utan.
Vid årsskiftet införde Sverige ett nytt system för hyressättning. Det blir mer av lika villkor i konkurrensen mellan privatvärdar och kommunala bostadsbolag, vilket kan göra det attraktivare att bygga nytt, men hyrorna ska fortfarande bestämmas genom korporativa överläggningar. Det kommer att gå lika bra som om priset på din bil skulle bestämmas i förhandlingar mellan bilbranschen, Svensk bilprovning och Svenska bilköparföreningen (S).
Veckans upphetsade notväxling mellan statsrådsberedningen och DN om vad statsministern sagt och menat om hyresrätten är en påminnelse om hur radioaktiv frågan anses vara. I den politiska folktron går det lika illa för den som säger ”marknadshyror” som det gick för Life of Brian-mannen som sade ”Jehova”.
Men stanna då inte vid att säga marknadshyror, utan lägg krutet på hur en övergång till friare hyror kan ske. Nidbilden säger att hyresvärdarna i city plötsligt kommer att bada i pengar, men så måste det inte bli. Ett nytt system kan fasas in. Man kan börja med nybyggnationen och uthyrning av del av egen bostad. Man kan sätta tak på de årliga höjningarna. Man kan till och med låta hyresgäster få del av förtjänsten genom att tillåta handel med kontrakt. Jag sitter inte inne med det exakta svaret om hur en övergång ska se ut, men jag vet att det kommer att stå oss dyrt om den inte kommer i gång.
