Hyra eller äga bättre än förening

Hur fin en lägenhet än är som man för stora pengar köper rätten att bo i (bostadsrätt) så äger man den inte. Råkar man dessutom hamna i en bostadsrättsförening där maktfullkomliga typer styr och ställer kan boendet bli riktigt trist.

En styrelse bestående av en minoritet av de boende tar sig rätten att bestämma över majoriteten om städdagar och ”gemensamma regler” för grillning och tvättstugor och planteringar med mera. Jag vill absolut inte tvingas vara med på gårdsstädning och jag vill inte ha gemensamhetsutrymmen och jag vill inte att någon annan ska lägga sig i om jag hyr ut min lägenhet medan jag jobbar utomlands ett år eller två. Allra minst någon bostadsrättsstyrelse.

Den 26 oktober 2006 motionerade den då nyblivna riksdagsledamoten Ulrika Karlsson (m) om ägarlägenheter och skrev bland annat: ”Att äga en lägenhet kan jämställas med att äga ett hus. Genom att införa ägarlägenheter ökar bostadskonsumentens valfrihet. Innehavaren av en ägarlägenhet får ett ökat självbestämmande då inget tillstånd behövs för att hyra ut lägenheten. På så sätt kan antalet bostäder till uthyrning öka och fler bostadssökande ges en möjlighet att komma in på bostadsmarknaden.”

Just det! Och nu blir ägarlägenheter äntligen verklighet. Länge har det förvånat och irriterat oss som gärna jämför med andra länder – bland annat Finland, Belgien och Tyskland – att man i Sverige inte har kunnat äga sin lägenhet. Det finns hyreslägenheter och bostadsrätter och så förstås villor och radhus som man kan köpa eller hyra. Men inte ägarlägenheter. Hittills. Men från den 1 april 2009 kan också svenskar få äga sina lägenheter.

Många kommer ändå att vilja fortsätta att bo i bostadsrätt och acceptera att andra bestämmer vad och hur de får göra – och tycka att det är okej att trappstädning faller på deras lott lite då och då. It’s The Swedish Way. Det är nog ganska osvenskt med ägarlägenheter där man bestämmer allt själv, men vissa människor, inte så auktoritetstrogna eller kollektivistiskt lagda, kommer ägarlägenheter att passa utmärkt.

Själv är jag en mycket nöjd hyresgäst och kan inte tänka mig någon annan boendeform. Byggnadsfirma Olov Lindgren och jag kommer mycket väl överens. Jag är deras enda hyresgäst som själv förhandlar om hyran, kanske inte så värst framgångsrikt, men det är ändå trevligt att ha den kontakten med hyresvärden, och min hyra reduceras förstås med det förhandlingsarvode som automatiskt dras från alla andras hyror och går till Hyresgästföreningen. Ja, och så får jag nya tapeter och golv och kakel och ny spis och nytt kylskåp – ofta, känns det som.

De kommer och målar om taket i vardagsrummet och fixar fönsterkarmarna. Portvakterna Palle och Hasse fixar min översvämmande toalettcistern två timmar efter att jag nämnt att den behöver åtgärdas, och tappar jag nyckeln så har Palle en extra så att jag kommer in. Hyran är rimlig, trappstädning ingår och jag behöver aldrig någonsin syssla med att röja på gården eller bry mig om planteringar eller något annat. Jag bara bor. Bättre kan man inte ha det.

Men om jag inte hade en så bra hyresvärd så skulle jag definitivt satsa på att äga min lägenhet.