Beskedet att rut-avdraget ska avskaffas vid en rödgrön valseger skaver nog. Tjänsteföretagen har visat att avdraget har skapat tusentals jobb, SCB har sagt att en stor del av dem som drar nytta av reformen är lågavlönade, Riksdagens utredningstjänst har konstaterat att modellen ger vinst i statskassan då svartjobb blir vita, och en massiv majoritet av väljarna är positiva till det hela. Inte minst för att de nya jobben tycks gå till dem som haft svårt att etablera sig på arbetsmarknaden.
Allt detta vet de rödgröna om. I sin bok Med mina ord (Rabén Prisma 1996) försvarade Mona Sahlin vad som då föraktligt kallades ”pigjobb” i rörelsen.
”Men alla kan ju inte ha råd att använda denna service, invänder då många. Nej, det är sant. Men skall det inte finnas alls då?” frågade hon. ”Allt som kan bidra till att öppna den stora tjänstesektorn för vita och sjysta pengar är”, menade Sahlin, ”helt okej”.
Hennes åsikt delas av Mikael Damberg, S-ordförande i Stockholms län, som säger att ”de välfärdspolitiska argumenten för ett skatteavdrag för hushållsnära tjänster är tydliga” (SvD 24/2). Miljöpartiets ekonomisk-politiska talesperson Mikaela Valtersson har funnit att avdraget ”gett stor effekt och efterfrågan på vita hushållstjänster tycks ha ökat. En rad nya företag har etablerat sig på marknaden och mycket tyder på att det skapats nya vita jobb genom reformen” (AB 25/2). Tunga fackbasar är för, då ”den största fördelningspolitiska vinsten av att införa ett avdrag för hushållsnära tjänster är att de som idag utför svartjobb i hemmen skulle få en möjlighet till vanliga hederliga arbeten” (DN 21/10-05)
Att de rödgröna är uppfyllda av hushållsnära känslor mer eller mindre öppet är förståeligt. Inget talar ju emot. Det svåra för dem är att de nu säger nej, mot bättre vetande. Det är därför de våndas, i debatt efter debatt.
Och inte blir det bättre av att även rot-avdraget, för renoveringar och byggjobb, skulle avskaffas av de rödgröna när konjunkturen vänder upp.
