Korset består av två delar. Den här pekar uppåt och handlar om vår relation med Gud. Den tvärgående delen pekar åt sidan och handlar om våra relationer med medmänniskorna. Och då blir det ofta politiska frågor.
Så förklarar biskop Tuulikki Koivonen Bylund – deltagare i gårdagens Påskupprop – att kyrkan ”blandar sig i politiken”. (P4 Jämtland igår.) Påskuppropet har kritiserats, men Koivonen Bylund menar att kyrkan bör blanda sig i.
– Det är inget nytt att kyrkan har blivit politisk. Det har den alltid varit. Kyrkan kommer fortsätta att blanda sig i. Det är vad vi ska göra.
Så säger biskop – Eva Brunne – rikskändis sedan hon markerade mot Sverigedemokraterna i sin predikan i samband med riksdagens öppnande. (Fokus 18/4)
Två röster. Båda vill blanda sig i. Och visst, det är klart att det finns frågor där det är svårt för samfunden att inte ha åsikter. Men när, och vilka åsikter, är en annan fråga – för kyrkornas medlemmar. Till saken hör också att dagspolitiska ställningstaganden lätt kan skapa splittring inom samfundet om ”alla” inte drar samma slutsats. Här finns avvägningar att göra, kort sagt.
I P4 Jämtland säger diakonen Carina Grinde, att Jesus skulle ha engagerat sig i uppropet eftersom det handlar om att ”stå på de svagas sida och skrika till när det inte blir rätt”.
Men vilken är uppropets uppfattning om ”rätt”? Den saken är mer oklar, som alltid i en månghövdad rörelse. Och det är ju här, inte i engagemang i största allmänhet, som det blir svårt.
Gissningsvis är det också här som många av kyrkornas kritiker blir bekymrade. Alla gläds inte när de ser sin kyrka bli slagträ i en politisk dragkamp där sanningar trängs med överdrifter och felaktiga påståenden. Ty att regeringens sjukförsäkringsregler hade rejäla brister betyder ingalunda att det samlade Påskupprorets argument och krav inte har det.
På Påskuppropets Facebooksida läser jag att ett av problemen med sjukförsäkringen är att ”handläggare utan medicinsk kunskap fattar beslut, oavsett läkarintyg och hälsotillstånd”.
Svepande kritik mot att Försäkringskassan använder sig av försäkringsmedicinska rådgivare är förvisso ett återkommande klagomål i sjukförsäkringsdiskussioner, men det har föga med Alliansens reform att göra. Försäkringsmedicinska rådgivare (vanligen läkare) har funnits länge och systemet används på goda grunder. Det står givetvis kyrkorna fritt att förespråka ett system där det är läkaren ensam som säger ja eller nej till en sjukskrivning, men då bör man vara tydlig med att protesten gäller i stort sett alla partier i riksdagen. Man bör också vara beredd att argumentera för sin hållning.
I sitt öppna brev till regeringen ställer Sveriges Kristna råds styrelse, med ärkebiskopen Anders Wejryd i spetsen, ett antal krav på förändringar. Bland dessa återfinns följande:
”För människor som inte längre bedöms ha rätt till sjukersättning eller arbetslöshetsersättning måste det finnas en möjlighet att få försörjningsstöd från socialtjänsten även om man exempelvis äger den bostad man bor i.”
Det är otydligt, men vad jag förstår anser Sveriges Kristna råd att vi bör införa någon form av specialregel för människor som blir aktuella för socialbidrag efter att de haft sjukersättning? En regel som i någon mening utgår ifrån att nekande beslut alltid fattas på pin kiv? Det låter svårt och inte särskilt rättssäkert. Bättre är väl att kräva tydligare och mer helgjutna regler?
Nu kan vi inte förvänta oss att kyrkorna ska spotta fram användbara regeltexter för socialförsäkringssystemen. Tanken måste få räknas och bakom den luddiga formuleringen syns snarare att Sveriges Kristna råd – likt många andra av oss – tog starkt intryck av fallet Annica Holmquist, som plötsligt stod inför att tvingas sälja sin bostadsrätt för att kunna få socialbidrag, samtidigt som hon uppenbarligen var för sjuk för att kunna rehabiliteras. Problemet är bara att förändringskravet SKR:s styrelse lägger fram inte är en lösning.
Inslag som dessa gör att många organisationer som oreserverat ställt sig bakom Påskupproret förlorar i tyngd även om deras syfte bara är att protestera mot ”det som blivit dåligt”. Flera fackförbund hamnar i en sits där de snarast framstår som lätt okunniga i socialförsäkringsfrågor.
Här ska IF Metall faktiskt ha beröm för sin nyktra hållning. I Dagens Arbete nyligen förklarade informatören Lisa Wernstedt IF Metalls inställning så här:
– Vi känner att vi har för lite information om vilka som ligger bakom. Men det ser ut som ett jättebra initiativ.
Betyder detta att If Metall inte har några invändningar alls mot sjukförsäkringsreformen? Nej, troligen inte. Det betyder dock att de inte tänker sätta sin logga på vad som helst bara för att det är ”mot regeringen”.
I längden är det nog klokt.
